Jag sa till mina yngsta döttrar att i kväll skulle jag vilja vara med om den här meditationen före vår gemensamma läsning av Tordyveln flyger i skymningen, är det OK? Döttrarna inte bara godkände utan hoppade genast på tåget själva och ville vara med. Så tände vi mängder av ljus i meditationsrummet, satte oss på varsin kudde. Sjuåringen var på ett ögonblick i meditationsposition med ben och händer (inte visste jag att hon hade sån koll!) och tioåringen följde snabbt efter. Kul, tänkte jag, de sitter väl max fem minuter (och jag sa också till dem att de inte behövde sitta kvar längre än de kände för).
Med avbrott för ett telefonsamtal höll tioåringen ut hela tiden och sjuåringen satt blick stilla i 30 minuter! De tyckte båda att det hade varit en jättefin stund och berättade om vilka tankar som dykt upp. Sjuåringen hade tänkt en positiv tanke om varje klasskamrat och tioåringen hade funderat över sin mörkerrädsla och kände nu efteråt att den var lite mindre jobbig. Själv hade jag också en härlig halvtimme, och jag blev nästan tårögd när jag hörde dem berätta om sina upplevelser. Det var en magisk stund som vi delade med varandra och säkert flera hundra andra. Vad sägs om en ny måndagstradition, tyckte någon av barnen?

4 kommentarer:
andinek 9Magi! /Silva
Svårt med robotkoder, jag börjar om:
Magi!Och "I wish I..." /Silva
Underbart!! Har alltid trott att Meditation inte är något för mig men kanske... på din beskrivning låter det som något värt att prova...
Ett lästips är Att vara kvinna av Caitlin Moran... En riktigt rolig och samtidigt tänkvärd bok... Kram på dig
Tack Jenny! Den lägger jag på min lästipslista. Kram!
Skicka en kommentar