Ännu en dag

Jag kände det redan när jag vaknade i morse: det här är en sån där dag som jag inte vet vad jag ska göra av. En dag som jag inte kommer att kunna summera med tillfredsställande resultat ikväll när det är dags att lägga huvudet på kudden igen. Frukost, lunch och middag har intagits, men vad har skett däremellan? En tanke är att slutföra några av alla de småprojekt jag har på gång, men de känns lite futtiga, de kommer inte att kunna rättfärdiga en hel dag i min mentala bokföring. Ett lite större projekt – maskera och måla en vägg i det blivande nya badrummet – faller istället på att det kommer att ta hela dan, och det vill jag inte heller.

Vädret bygger på håglösheten, grått och med rejäla skurar emellanåt. Jag har alldeles kommit av mig med träning, så det känns inte heller aktuellt. Misstänker annars att det är vad jag skulle behöva, en rask promenad så att jag kommer hem äppelkindad och svettig men med schvung i steget. Mannen hör ett radioprogram där någon talar om vikten av att ge sitt skapande utrymme, precis den puff som behövdes för att faktiskt hamna här vid datorn. Inte vet jag om det är rätt ställe, men det är i alla fall något.

Jag kommer att tänka på artikeln i ett årsgammalt nummer av Leva! (nr 7-8 2010) som jag hittade i Marias guldgruva – tidningshyllan på toaletten – senast jag var där. Rubriken är Semestra som ett proffs och avslutningen är ett citat av stressforskaren Dan Hansson: ”Effektiv stresshantering inkluderar att sätta mål, att ta reda på vad du vill och systematiskt arbeta för att uppnå detta. Det beror på att hjärnans viktigaste uppgift är att ta reda på vad som händer i framtiden. Har du ingen plan kommer hjärnan att jobba på högvarv för att lista ut vad som väntar runt hörnet. Har vi mål gör det att vi – och våra hjärnor – kan slappna av mer.”

Jag som annars är skeptisk till alltför stor målfixering i arbetslivet tror att jag förstår vad Dan menar. Jag riktigt känner hur hjärnan prövar olika scenarier och hela tiden trasslar till det för sig själv. Hade jag i morse bestämt att detta skulle bli en lullardag där målet var en kvällssummering på plus minus noll så hade jag legat riktigt bra till just nu. Men kanske har jag ett mål ändå, det att känna mig nöjd med något när jag går till sängs, känna att dagen har tillfört något eget som varken gårdagen eller morgondagen kan erbjuda. Och kanske är svaret att tillsammans med Mannen lyssna igenom några bra sommarprogram medan vi rensar korgen med kantareller som han hjältemodigt bärgade hem i ösregnet tidigare idag. Mentala och gastronomiska delikatesser i skön förening? Första, andra, tredje – och där blev planen fastställd!