onsdag 1 september 2010

Våga tro att det löser sig 2

När man har utvecklat så många strategier för att hantera alla möjliga och omöjliga aspekter av livet och tiden som jag har borde man väl alltid vara på topp, eller? Nä, så är det förstås inte. Just nu är mitt liv ganska fullt av motgångar, och strategierna ställs i allra högsta grad på prov.
  • Minstingen, som nu är sju och en halv månad, vill fortfarande helst inte äta annat än bröstmjölk. Vi har kämpat sedan midsommar, med alla sorters mat, men den lille busen är expert på att vända sig bort, stänga munnen eller - när han väl äter - sätta i halsen och kräkas upp alla mödosamt ikämpade skedar. Som kompensation för det han inte får i sig dagtid äter han i stället tre-fyra gånger varje natt. Inte för att det tar så lång tid, och jag somnar oftast om snabbt, men det börjar ändå fresta på att aldrig få sova mer än ett par timmar i sträck. Jag är ju 41 den här gången, inte 21...
  • Beslutet om att min mammas rätt till äldreboende har blivit beviljat dröjer, och därmed erbjudandet om en plats och själva flytten. Samtidigt fungerar det allt sämre därhemma, och läget börjar bli ohållbart.
  • Vårens återinträde i yrkesarbetarnas skara rycker närmre, men det som jag sett fram emot som en lugn tillbakagång med arbetsuppgifter av just det slag som passar mig ser nu i stället ut att bli något helt annat.

Det gäller att verkligen ta i ända nerifrån tårna för att våga tro att det löser sig - och kombinera med affirmationer och visualisering. Återkommer med rapport.


Inga kommentarer: