Jag går igång lite på idén med "förtida uttag" som Sara skrev om i början av vår bloggkarriär och återkom till i sitt inlägg tidigare ikväll - detta med att njuta i förskott av sådant som vi vet eller tror och hoppas (men inte alltid kan vara helt säkra på) kommer att inträffa. Just nu gör jag ett litet "förtida uttag" på babykontot. Trots att det är två månader kvar har jag hängt upp korgen där det är tänkt att mini ska sova och jag tillåter mig att lite grann frossa i förväg i den där underbara känslan av att ha satt ett nytt litet liv till världen - eftersom det är barn nr 4 som är på gång har jag inte så svårt att föreställa mig det hela.
För många verkar dock just den här typen av förtida uttag vara lite tabu; man ska inte berätta att man är gravid förrän värsta missfallsrisken är över, man ska inte köpa saker till barnet för tänk om något går snett. Själv tänker jag inte så. Om jag nu skulle fått missfall, skulle jag då ha låtsats som ingenting och hållit det för mig själv? Om något skulle gå fel vid förlossningen, skulle jag då må mindre dåligt bara för att jag inte hade skaffat babyutrustning?
Än en gång ledsagad av min vanligtvis ganska så positiva grundton väljer jag alltså att - med Saras ord - låta min autopilot roa mig i stället för att oroa mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar