Boken bekräftar mitt inneboende motstånd mot att köra den hårda "femminuters-" eller "skrikmetoden" med babyn, den där man helt enkelt låter ungen skrika tills den somnar av utmattning (och som jag utsatte min äldsta för, tack och lov bara i ett par nätter, men vem vet vilka trauman det har bidragit till hos henne). Pantley har tagit del av såväl forskning som föräldrakontakter, och allt pekar på att barn inte alls mår bra av att få skrika sig till sömns, att det sättet är ett enda stort svek. Samtidigt konstateras att det som oftast presenteras som det enda alternativet - att helt enkelt härda ut tills barnet är så stort så att det lär sig somna ändå - inte är det enda. Det går faktiskt att lära barn somna utan gråt, och som förälder har man rätt till sin sömn också. En win-win alltså.
Jag har inte ens kommit till kapitlet där själva metoden (eller snarare metoderna, för det finns olika lösningar för olika barn och situationer) presenteras, men jag kan ändå redan känna en stark tillit till att det kommer att fungera för oss också. Och det måste väl vara en utmärkt start. Om det funkar (även om det tar tid) kommer jag inte bara att rapportera om det här på bloggen och köpa ett ex av boken till alla mammor med nattsuddarbarn, utan även knacka på hos Barnavårdscentralen och föreslå att man där delar ut boken på bred front. Tror nog att man snabbt som ögat sparar in den kostnaden för Landstinget genom att betydligt färre hålögda mammor hamnar på psykakuten på grund av sömnbrist.
