tisdag 4 september 2012

Tittskåp de luxe

Vid flera tillfällen har jag bloggat om min fascination över att få glänta på dörren till andra människors liv för en stund - i vår Livstidscirkel, under indianlägret i Mundekulla, via ett Sommar-program i radio, i ett TV-program som Sommarpratarna eller Så mycket bättre. Att få ta del av andra människors historia och tankar är en fantastisk gåva. Nu har jag mött en person som kliver in i tittskåpet på ett helt annat - och mycket modigare - sätt än jag gör, hemma i min trygga vardagsfamn med öronsnäckorna och Sveriges Radio-appen i mobilen under gräsklippningen, eller med SvT Play på datorn i sängen.

Tittskåpens okrönta drottning heter Louise Halvardsson och fick för några år sedan mycket uppmärksamhet för sin debutroman Punkindustriell hårdrockare med attityd. Igår flyttade hon in i min äldsta dotters hem för en vecka och idag har vi alla tre jobbat tillsammans, fast var och en med sitt, hemma hos mig. Anledningen till allt detta är att Louise, när 30-årsdagen började närma sig, bestämde sig för att - i stället för att ordna en stor 30-årsfest - flytta in hos 30 olika personer hon känner under 30 veckors tid, alltså en vecka på varje ställe. Eftersom hon har bott i Brighton ett antal år, och på senare tid funderat en del över var hon egentligen hör hemma - England eller Sverige - är hälften av hemmen hon besöker engelska, hälften svenska. 

I tittskåpet följer Louise den person hon bor hos i hans eller hennes vardag, äter samma mat, gör ungefär samma saker, hänger efter, ställer frågor, får kanske några svar, kanske inspiration. Hon berättar för mig om en sak hon kommit till insikt om under den drygt halva tiden av sitt projekt hon genomfört hittills: att det nog trots allt är lönt att plugga på universitet. Hittills har hon inte mött någon som ångrat att de en dag tagit det beslutet. Hon har också varit nära att åka på stryk av värdar som tyckt att hon levt för nära inpå, hängt efter för mycket, ställt för många frågor. 

Den här veckan bor hon alltså hos min dotter, som lärde känna Louise via nätet när hon själv gick på gymnasiet och läste och inspirerades av hennes bok. Idag hängde de hos mig, eftersom S och jag tagit för vana att då och då bli varandras jobb- och lunchkompisar - hon som distansstudent och jag som nybliven egenföretagare, båda med vår huvudsakliga arbetsplats hemma utan andra studenter/kollegor omkring oss. Resten av veckan kommer Louise bland annat att få hänga med på introduktionsmöte till översättarutbildning på universitetet, 30-årsfest, simhallsbesök och avancerad elgitarrkurs på Studiefrämjandet. Så ser tittskåpet ut hos min 22-åring just nu. 

Varje vecka en ny person, ett nytt skåp att öppna dörren till och vandra in i. Eftersom Louise är författare så är naturligtvis slutmålet för det här projektet - vid sidan av (förhoppningsvis) en rad nya insikter - en bok om de 30 olika liv hon fått vara en del av för en stund. Den boken har jag redan förhandsbeställt och ser mycket fram emot att läsa. Kanske blir det en Livstidbok om några år på ett liknande tema. Fast då skulle jag vilja flytta in hos barnfamiljer och undersöka hur de får ihop vardagen. DET är något som jag skulle vilja få nya insikter om. 

1 kommentar:

KaosJenny sa...

Coolt!! Ja tänk att flytta in hos några barnfamiljer... fast då kanske man skulle få krupp ;-)men häftigt projekt.. Kram