Inspiration overload!

Synkade som vi ju ofta är, Sara och jag, har vi båda den senaste tiden drabbats av inspiration overload. Nej, jag skrev inte fel, det skulle inte stå information overload, som är det uttryck man brukar höra talas om, utan vi har helt enkelt fått så mycket inspiration, genom intressanta radioprogram, böcker och artiklar, genom våra spännande lunchgäster i TankeTrampolins Heta Stol, genom alla våra kreativa diskussioner, att vi måste pausa lite emellanåt. Ta oss tid att smälta, reflektera, vänta in.

Detta är ett av de ämnen jag tog upp igår, i mitt föredrag på TEDxVäxjö, där jag fick den stora förmånen att vara en av sju talare på programmet. Som gammalt TED-fan (jag har sett många fantastiska föreläsningar där och jag brukar alltid rekommendera sajten till engelsklärare jag träffar, som ett utmärkt material för hörförståelse och diskussionsunderlag), är det en dröm som har gått i uppfyllelse att få prata på TED. Det är förstås inte fråga om den stora amerikanska TED-konferensen utan ett litet lokalt oberoende initiativ, men allt sker inom ramen för det stora TED, med loggor och allt, det finns en mikroskopisk chans att någon i TED-teamet skulle tycka att det jag gjorde var så bra att det kommer upp på den stora sajten och alla föredrag hamnar hursomhelst på YouTube. Bara en sån sak.

Temat för TEDxVäxjö var Inspiration that moves us - vilket kan tolkas som "inspiration som berör oss" eller "inspiration som för oss framåt", eller kanske som en kombination av båda. Jag berättade historien om guldklockan, paraplyet, den sömnlösa natten och de dansande benen - om min resa mot ett yrkesliv där det är jag själv som sitter i förarsätet, alltså om min väg från det trygga och statusfyllda lektorsjobbet på universitetet till det ekonomiskt otrygga men otroligt fria och kreativa livet som frilansande författare, föreläsare och samtalsledare. Idén jag förde fram var att uppmana till att leva ett liv där man är sann mot sig själv och inte ett liv som utgår från andras förväntningar, och att man tar hjälp av allt stöd och all inspiration som man kan hitta omkring sig.

Men jag beskrev alltså också vad som kan hända när man börjar bejaka sin kreativitet, nämligen att hjärnan går bärsärkagång och börjar spotta ur sig idéer så att det ibland känns som om huvudet ska gå i bitar av allt som trängs där. Vad jag har lärt mig är att skriva ner allting direkt men sedan släppa taget och ha tålamod. Alla drömmar behöver inte realiseras på en gång, och en del behöver kanske aldrig göra det. Jag känner mig rik bara av möjligheterna som finns. Yoga och meditation är också väldigt bra motmedel mot inspiration overload. (Förutom de gånger meditationen i stället för att få mig att gå NER i varv öppnar kanaler så att kreativiteten börjar härja värre än vanligt - då är det bara att ge upp och gå och ta fram skrivblocket...) 

Omöjligt - faktum eller åsikt?

I många år har jag haft en liten vacker tavla på väggen i mitt arbetsrum med texten "Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid!". Kanske har den - utan att jag varit medveten om det - påverkat mig mer än jag tror. I alla fall har det onekligen hänt mycket spännande de senaste åren, sådant jag nog aldrig hade trott varit möjligt om någon frågat mig för tio år sedan.

Det kan upplevas som provocerande när man hör framgångsrika människor tala om att ta ansvar och göra allvar av sina drömmar. Ha, lätt för dem att säga, som säkert glidit på en räkmacka genom livet... Alla kan väl inte bli sådär framgångsrika! Eller, kan de det? Vad betyder det att vara framgångsrik - måste det innebära ett baconfett bankkonto, ett flashigt jobb och massor av vänner? Nej, för mig innebär framgång att få syssla med sådant som man mår bra av, som ger mycket mer energi än det tar. Det kan man göra i stillhet med ett "vanligt" liv och ett "vanligt" jobb - eller genom att hänga på löpsedlarna och mingla på Bindefeldtpartyn.

Jag inspireras av att läsa om eller lyssnat till människor som har tagit sig förbi hinder, genomlevt tunga år, och hittat fram till ett liv där de känner sig framgångsrika. Två exempel: Petra Mede, som fick sin balettkarriär spolierad av en ryggskada och var sjukskriven under lång tid, men som kravlade sig ur offerkoftan och hittade fram till en verksamhet där hon roar och inspirerar (och för den delen, också provocerar!) människor runtom i landet. Lyssna på hennes Sommar från 2010 här! Karin Nordlander, en av författarna till min senaste favoritbok Drömliv, som tog en minst sagt snårig omväg runt misshandelsförhållande, kraftig övervikt och kronisk sjukdom till sitt eget drömliv, och som nu hjälper andra människor att hitta sin inre kraft. Läs hennes blogg på tidskriften MåBra här!

Två citat på samma tema kom i min väg med bara någon dags mellanrum. Först ett från Olof Röhlander ("mental styrketränare"): "Omöjligt är inget faktum - det är en åsikt!" och så ett från Maxwell Malts (ur boken Coaching - att hjälpa ledare och medarbetare att lyckas av Morten Emil Berg): "Inom dig i detta ögonblick finns kraft att göra det som du aldrig trott var möjligt. Den kraften blir din i samma ögonblick som du kan ändra uppfattning". Nu går jag vidare i livet med tanken att ingenting är omöjligt. Om inte annat så kan siktet på det omöjliga göra att jag når den allra högsta graden av det möjliga. (Och ni skulle bara veta vad som trängs på min visionstavla...)