Jag är en brobyggare!

Under promenaden från föreläsningslokalen till Stockholms central denna höstsolsfriska novemberdag, som också råkar vara min 45:e födelsedag, kom jag på det. Vem jag är. Vad just jag är riktigt bra på. Jag bygger broar mellan skilda världar! En vän till mig och Sara sa en gång att Livstids största styrka är att vara den där bryggan mellan det det andliga - eller "lite flummiga", om man så vill - och vardagen och dess alldeles vanliga människor, alla vi Svenssonar som trampar runt i våra livshjul och inte tillbringar all vår tid på ett ashram i Indien. En annan vän uttryckte något liknande häromdagen. Och själv har jag bloggat om mina kontrasterande sidor, att jag inom mina 360 grader rymmer båda världarna: universumstankarna och vedbacksslitet i samma kit, liksom.

Idag insåg jag att jag nog har en förmåga som kommer till uttryck inom fler områden. Att jag, genom min bakgrund och tillhörighet i olika sammanahang, kan överbrygga barriärer mellan människor som kanske inte så ofta möter - eller förstår - varandra. Som broar mellan forskning och klassrumsverklighet. Eller som idag, när jag föreläste efter några damer från Skolinspektionen. Stämningen i föreläsningssalen efter den ganska så rejäla sågningen av Sveriges förenade engelsklärarkår var relativt irriterad. Så klev jag upp på scenen. Plockade upp en hel del av det inspektionen hade sagt, men utan att göra det till pekpinnar - visade i stället på möjligheter. Jag förstod hur Skolinspinspektionen tänkte. Jag förstod hur lärarna tänkte. Och jag byggde broar emellan dem där de inte själva riktigt kunde mötas!