Tack livet - för ännu ett år!

"Allt ser bra ut. Nu kan du studsa vidare. Du verkar ha massor av energi!" Det är min hudläkare som ger mig grönt kort för att återigen ge mig ut i livet med vetskapen att jag är frisk. Att alla små prickar på min hud fortfarande är alldeles ofarliga och att mina lymfkörtlar mår som småprinsar. Jag går raka vägen till sjukhusets cafeteria och firar med en kopp te och en kola - fast det är måndag! Jo, detta besked är värt att fira. Gång på gång. För den som vid ett enda tillfälle i livet fått det där fasanfulla budskapet finns det en liten klump i magen inför varje återbesök. För den som, till skillnad från Kristian Gidlund och många många andra, har klarat sig ifrån ett alldeles för tidigt slut. Ändå så lätt att glömma hur tacksam jag är.

Just nu ser jag små Rosa Band vart jag går. Tänker ibland att det har blivit lite för mycket kommersiellt jippo av det hela, att det säkert finns företag som skor sig på människors rädsla och medkänsla. Samtidigt ger kampanjen mig - liksom läkarbesöket idag - en viktig påminnelse om just det där. Att inte ta för givet. Att känna efter i duschen. Jag blir automatiskt kallad till hudläkare en gång varje år, eftersom det är så lätt att tiden bara rinner iväg - nu när döden inte flåsar mig i nacken längre. När kollade du dina prickar senast? Kram i höstregnet!