På senaste tiden har Livstid blivit mycket snack och mycket verkstad.
Fem föreläsningsuppdrag under april är all time high! Det var en
medveten tanke från oss, att vi vill ut och möta människor igen efter allt
skrivande, men inte riktigt istället för allt skrivande. Som både Maria och jag har skrivit om innebär de här uppdragen
mängder av möten, intryck och funderingar som skulle behöva ut någonstans. I
resbubblan på väg hem från Åland gick det ju bra, men i vardagen är det värre.
Vad är det då som har klämt sig in över tröskeln – och är
det något värt att prioritera? Ja, absolut, måste jag säga. Livstidandet IRL är
ju hur kul som helst. Utöver det är det främst en sak som har tillkommit: att
samordna en cykelskola för ungdomar och vuxna. Ett meningsfullt projekt som
helt enkelt måste få bli av, och där jag inte kunde blunda för att jag passade
väl för uppdraget.
Så det gör jag nu när jag har en stund över: ordnar med deltagarnas
kölistor och Rotaryklubbarnas frivilliga funktionärer. Stämmer av med övriga i
planeringsgruppen så cyklar, hjälmar och reflexvästar finns där de ska.
Aktiviteter som är nära kvalstrecket – i nedåtgående riktning – är hemmaadministration
och -underhåll. På senaste tiden har vi har fått ett par tre påminnelser på räkningar som vi (jag) missat.
Det fanns en tid när såna missar hamnade på självkänslans minuskonto. Nu tycker
jag bara det är opraktiskt att behöva rensa upp och surt att betala påminnelser.
Alltid något!
Tillsammans med bloggandet är det ett antal saker som står
på kö och vill komma in i mitt liv. Hemmafixande är rätt kul emellanåt, när jag
lyckas vara i det och inte tänka att det stjäl tid från annat. Och vill vi
slippa frysa i vinter är det bara att greppa klyvyxan och se så
glad ut som man känner sig.
Mitt svåraste dilemma är dansen. Såna upplevelser som
den kan ge måste det vara tjänstefel för en närvaro- och njutningssökare som
jag att ens tveka. Men att få in dans regelbundet i mitt liv ser svårt ut, även
om jag skulle vara beredd att pruta på yogan. Och jag skulle så gärna ha med
mig Mannen, som redan tycker att vi har alldeles för mycket för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar