En unge i taget

Det är väldigt roligt att ha fyra barn. Inte minst att ha fyra barn i så olika åldrar som jag har: 3, 8, 11 och 22 år. Jag tror också att de (trots alla bråk mellan de tre minsta) är väldigt glada åt varandra. Inte minst kommer de att vara det den dagen jag blir gammal och skruttig, och de kan dela den bördan mellan sig. Gud så underbart det var att inte vara ensam, när min mamma gick in i demensdimman.

En baksida med att växa upp i en familj med flera syskon är att man ständigt har andra att slåss om uppmärksamheten med. Ett barn känner ofta att de två andra låter högre, hinner först, snor fokus. På sistone har vi försökt bli lite bättre på att ibland göra saker med bara ett barn. Det kan vara så enkelt som att ta vara på de sällsynta tillfällen då man bara har en av dem i bilen, exempelvis för att man har hämtat henne lite senare hos en kompis. Ibland pratar vi viktiga saker, ibland tränar vi på engelska. Försöker undvika spela-på-mobilen just då.

Och så hittade vi på världens bästa julklapp i år. Varje unge får en egen helg med en förälder (vilket råkade bli jag - flickorna var iväg med pappa på en gemensam liten skidhelg i stället). De får bestämma vad vi ska göra, vad vi ska äta och under hela helgen får de min så gott som odelade uppmärksamhet (nåja, nån liten titt in på Facebook och några foton på Instagram kan det väl bli...).

För några veckor sedan for jag och åttaåringen till Jönköping. Hennes högsta önskan var att få vara en hel dag på äventyrsbadet, så då fick hon det. Efter bad och bastu (med mamman längst ner och den entusiastiska åttaåringen längst upp: "Lova, ska vi inte gå ut nu?", "Bara lite till, mamma!"), grekisk mat  (hennes val igen) och en natt på billig men otroligt charmig bed and breakfast på en hästgård, i ett underbart rum precis ovanför stallet. Drömmen för en liten hästälskare.

I morgon tar elvaåringen och jag tåget till Eskilstuna, där vi ska gå på musikal. Klart att hon valde det alternativet, familjens teaterälskare. Störstatösen fick inte välja, utan jag gav henne helt diktatoriskt något både hon och jag behöver och kommer att njuta av: några dagars skrivretreat på ett vandrarhem i Älvdalen i juni. Då ska vi jobba med vår gemensamma barnbok och skriva på våra respektive romaner. Alla som bor där samtidigt som vi skriver också, och vill vi umgås med dem på kvällarna så kan vi det. Eller så skriver vi då också.

Nu valde vi det här lite mer påkostade alternativet, med en helgresa för varje barn; i stället skippade vi vuxna alla presenter oss emellan. Men att köra principen "en unge i taget" kan ju vara mycket enklare och mindre kostsam än så. Som bilexemplet ovan, att ta med bara ett barn och handla, eller som en upplevelse från i höstas, när vår diskmaskin var trasig och vi hade haft stor söndagsmiddag och tog hand om disken efteråt - jag, min man och vår elvaåring. Två timmar tog det och så mycket vi hann avhandla under de timmarna. Barnet ifråga, som vanligtvis inte är den mest tjänstvilliga i den här familjen, var överlycklig och tyckte att vi borde diska för hand tillsammans varje dag...