- Meditation. Jag gör det! Äntligen tar jag mig de där minuterna, oftast på morgonen. Sju gånger sextio sekunder som inte är kravfyllda utan bara själens egna. Ledstång till stillheten kan vara "Allt är" på inandning och "som det ska" på utandning, eller bilden av mig själv i ett sjövatten som stillnar omkring mig och där tankar är lätta krusningar på ytan. Bara tre år sedan jag skrev här på Livstid att det snart, kanske, börjar bli dags för meditation. Nu är jag där sedan 22 dagar i sträck.
- Knytkalas. En fullständigt genial inrättning. Igår kväll satt vi bänkade runt omaka bord i glasrummet, 22 personer av varierande storlek. 30 timmar tidigare visste ingen att det var kalas på gång, inte ens vi. Idén föddes i förrgår lunch, inbjudan skickades via ett välkänt socialt medium och så var det klart. Värdfolket avslutade dagens makadamskottande i garagegrunden en timme tidigare än vi hade gjort annars, duschade, bar möbler och improviserade ihop en välkomstdrink. Sedan kom gästerna med kirskålspajer och päronsallader. Så fick vi lite värmande människokontakt också denna helg, som i övrigt är vigd åt att preparera en grund för gjutning. Ett "bjudkalas" under de här premisserna hade vi aldrig kommit till skott med.
Hur vore det om vi taggade ner lite, lät oss inspireras av vår föräldrageneration och dem dessförinnan. Fler trädgårdsmöbler som står direkt på gräsmattan - och som någon sitter i istället för att spika öknar av trädäck. Och fler knytkalas - kalasen som blir av.
1 kommentar:
Oplanerade fester påkomna i stunden är oftast de som uppskattas allra mest! Tex bara genom att slå ihop grannens tänkta middag med den egna och en flaska vin till.
Skicka en kommentar