Meditation - på mitt sätt

Så har mina sex försöksveckor som mediterande (meditatör? eller vad heter det?) nått sitt slut och jag konstaterar belåtet att jag har lyckats skapa ännu en välgörande rutin i min vardag. Idag vill jag inte vara utan min lilla ensamma kvällsstund - det gör mig gott i min annars ganska intensiva vardag, även om jag inte alltid längtar och stundtals kanske hellre skulle stupa direkt i säng. Ändå har jag genomfört min ritual (om än ibland i något förkortat format) såväl hos syster i Skåne som på hotellrum i Uppsala.

Under de sex veckorna har min metod förändrats och utvecklats så att jag känner att jag idag har skapat något som passar just mig. Jag har undan för undan utökat tiden till ca 20 minuter, och i stället för att plåga min stackars klena rygg har jag nu börjat sitta med ryggstöd, vilket gör det hela betydligt mer behagligt (inte bara rätt utan lätt). Ett tag provade jag att ligga en stund på min spikmatta först, men jag blev så avslappnad och sömnig att jag hade svårt att hålla mig vaken sedan. Idag sitter jag antingen på mattan under själva stunden, eller så lägger jag mig på den efteråt i stället.

Jag har skrivit en del om hur tankarna vägrar släppa taget. Nu har jag accepterat detta fullt ut, och tror inte att det kommer att förändras under överskådlig framtid. I stället har jag konstaterat att det är så här jag fungerar. Jag hör inte till typen som kan släppa mina tankar, ens i 20 minuter, och gå in i någon Nirvana-liknande tomhet. Och det behöver inte vara något fel i det. Jag får en stund i stillhet med tankarna och om inte annat så tränar jag icke-görandets svåra konst. Något jag har tagit till mig är det som Jon Kabat-Zinn, en av "the big guys" inom modern medveten-närvaro-träning, skriver om i sin bok Vart du än går är du där, nämligen att meditationsträning inte alls handlar om att uppnå något speciellt tillstånd, utan att om att faktiskt bara vara precis där man är. I mitt fall bland tankarna.

Vissa dagar, när tankarna är extra bråkiga, gör jag någon av de övningar i medveten närvaro som jag har lärt mig, t.ex. iakttagelseövningen, där jag hela tiden försöker återvända till mitt andningsankare och däremellan lugnt observerar tankar, känslor och kroppsförnimmelser, en i taget. En annan övning är den där jag mentalt "scannar" igenom min kropp från en ända till en annan. Dessa övningar kan göra det lite lättare att fokusera.

Summa summarum, jag är nöjd. Nästa utmaning blir att komma igång med en liten stunds morgonmeditation också. Tror att det kan vara ett utmärkt sätt att samla ihop sig inför dagens utmaningar. Just nu är jag dock inte motiverad att gå upp tidigare än jag redan gör för att hinna meditera innan barnen vaknar och hela familjen ska förberedas för jobb, skola och dagis. Kanske till sommaren...