Nu har jag till exempel proppat i ett par lurar i öronen för
att inte frestas att lyssna på paret vid bordet bredvid. De pratar om halvvuxna
barn, jämför sina sätt att hantera pengar, relationer och oro när det gäller
barnen. Kan de ha träffats här på
båten? Nej, de känns lite för avslappande för det, inte fullt så måna om att ge
den andre rätt intryck. Är de bara kompisar? Nej, fötterna nuddar varandra under bordet, ingen drar undan.
Kanske första turen
iväg för att se om det här kan bli nåt?
Och så har vi utsikten från min tillfälliga arbetsplats,
längst fram i fören på den halvöde Cinderella-båten. Passerade just sista fyren
och kobben före öppet vatten i strålande solsken. Vackert, och framför
allt så helt annorlunda.
Föreläsningen jag höll igår var förstås också en upplevelse, men
eftersom det var jag själv som pratade mest blev det ju ändå måttligt med
överraskningar. Mysig åhörargrupp, deras vänliga uppmärksamhet fick mig att
tänka på våra Circle Way-läger.
Minst lika väl som föreläsningen kommer jag att minnas människomötena när jag
åkte den här färjan åt andra hållet, på vägen till uppdraget i Mariehamn. Bordsplacering
vid middagsbuffén, mitt emot en tystlåten man i 30-årsåldern, bredvid ett yngre
pensionärspar. Sökte vägar att inte köra över mittemotmannen med min ”här-kommer-jag-och-är-socialt-kompetent-svada”.
På nåt sätt förmedla att jag vet att du har din historia även om den inte
kommer att komma fram här, för det är inte din stil.
Paret bredvid och jag pratade om sårbara 10-12-åringar,
samtalscirklar i Älta kyrka (och det var inte jag som ledde in oss på ämnet!) och att en
kvällstidning kan vara en fantastisk arbetsplats som ger stöd i de svåraste
stunder.
Resan hem har bara börjat, men jag har redan mött den dansante
Mariehamnsbon med vännen som har tappat stora delar av sina minnesfunktioner efter
en canceroperation. Min resväska står i deras hytt och jag har fått veta exakt vad
som gäller på den här turen för att den ska bli så bra som möjligt.
Om mina nya vänner har rätt väntar fler remarkabla upplevelser innan vi är i hamn. Jag tror jag skulle behöva stänga av en stund och bara
smälta alla intryck. Men när det gäller verkligheten runtomkring är det om
möjligt ännu svårare än att lägga ifrån sig en fängslande bok…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar