Att hitta sitt livstempo

I min profil på bloggen har jag givit mig själv epitetet yrväder och så har jag nog uppfattats av många under mina 40 år här på jorden. Som barn var jag ivrig och konstant i farten, och så har det fortsatt. Ständigt tusen bollar i luften såväl på jobbet som hemma, ständigt på gång med nya projekt. Och större delen av tiden har jag trivts väldigt bra med det.

Nu har jag dock noterat att något verkar vara på väg att förändras. Jag får inte längre lika stora kickar av att alltid vara igång, jag längtar ofta till lugn och sinnesro. Mitt livstempo verkar helt enkelt ha börjat sakta in (mitt i livet!), vilket får konsekvenser. Jag måste (som jag varit inne på flera gånger tidigare) lära mig att dra ner på mina egna ambitioner. Jag måste också våga stå upp för min övertygelse gentemot omgivningens oskrivna lagar om att det är "fint" att jobba mycket eller nödvändigt att ha ett hem i toppskick (se också Saras betraktelse om det bohemiska hemmet och ofullständiga projekt).

Samtidigt kan det för somliga bokstavligen leda till döden att tvingas dra ner på ett högt tempo som man trivs med, t.ex. i samband med pensionering, vilket beskrivs i en bok jag just läser (Positiv energi av Judith Orloff). Det viktiga är att hitta det livstempo som passar en - utifrån personlighet och fas i livet. Enligt Orloff är några tecken på att man har hittat detta tempo att man upplever känslomässig balans, fysisk uthållighet, tålamod och passion. Helt och hållet där är jag nog inte än, men jag hoppas att jag är på god väg!