För tio år och några veckor sedan var jag ute och rullade barnvagn i mörk decemberkvällning. Man behöver inte vara en dysterkvist för att tycka att hela december är en enda lång kväll. Jag var förvirrad och nyförlöst och mörkt var det hela tiden.
När jag rullade min barnvagn på villaområdenas cykelvägar såg jag alla julstjärnor och elljusstakar i fönstren. Lyckan över barnet och lättnaden över att ha klarat förlossningen var inte med mig just då, men däremot den stora tröttheten och känslan av noll egenkontroll och kunskap om hur livet nu skulle bli. ”Allt det där om familjelyckan är nog bara bluff. ” tänkte jag, och jag tyckte att det lysande krimskramset i fönstren till annars mörka rum bevisade min tes; att den glättiga ytan dolde mörka bråddjup.
Att jag minns det just nu beror på två long lost friends, som ändå inte är mer lost än att jag skickar familjens julbrev till dem och de oftast svarar på något sätt. Den första – en småbarnsmamma – skickade i år Maria Svelands bok Bitterfittan till mig med sitt julkort, som försenad 40-årspresent. Den andra vännen – en singelman – kommenterade per e-post vårt julbrev med ”Ni är min mall för den perfekta familjen.”
I Bitterfittan (så lång jag hunnit) ligger tyngden på det svarta och gråsjaskiga i den första tiden som familj. Skenet har en viktig roll i boken – sken som upprätthålls inför omgivningen utanför familjen, mellan familjemedlemmar och inom en och samma person. Julbrevsformatet är ju som gjort för skenuppehållande beskrivningar av karriärer, resor och lyckade barn. Men vi har ju verkligen försökt vara mänskliga, berätta om mötena mellan våra olika viljor och om projekten vi inte orkar med att slutföra. Ändå beskriver någon min familj som perfekt – den perfekta familjen är väl en motsägelse i sig själv?
Fast det är klart – om lite gnabbande och försenade uterum är det värsta vi kan komma upp med så får vi nog stå ut med att folk som sett en del plattar till oss under etiketten ”perfekt”. Det knepiga är att i den kategorin är vi i väldigt blandat sällskap. I hur många svenska hem äts juleljuset av svarta familjehemligheter, och hur många av de hemmen beskrivs av sin omgivning som perfekta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar