Kontrollanten kliver åt sidan

Jag har alltid haft ett större kontrollbehov än vad som är nyttigt, velat att saker ska bli gjorda på mitt sätt - för det är självklart det bästa och enda rätta. Kontroll och struktur kan vara bra i många sammanhang, exempelvis när det gäller att skaffa sig en ledstång att hålla fast i i när tillvaron tenderar att upplevas som stressig och kaotisk. Samtidigt kan det bli problem i möten med människor som också vill kontrollera - fast med en annan struktur eller på ett annat sätt än man själv. Det händer mig emellanåt i såväl det professionella livet som här hemma.

Men trots min egen utnämning till strukturübermupp i vissa sammanhang, kommer signaler från olika håll om att mitt kontrollerande jag kanske är på väg att släppa taget - åtminstone en liten aning. Vid en spännande konsultation häromsistens - som jag ska berätta mer om en annan gång - fick jag bekräftat att jag är på rätt väg: från ett liv där kontrollen styr till en tillvaro där jag vågar släppa taget och fokusera mer på existensiella frågor.

Jag upplever också att jag med vissa personer - om än långt ifrån alla - vågar släppa taget helt och hållet och vissa full tilltro till deras förmåga. Det jag tänker på är sammanhang som handlar om att skriva ihop med någon annan, känna att jag skapar en text och sedan låter den andra personen lägga till, ta bort och förändra helt efter eget tycke - utan att jag behöver vara där och peta . Än så länge känner jag bara sådan tilltro tillsammans med ett litet fåtal personer, men kanske kan skaran växa liksom situationerna. Tänk vad det skulle bespara mig både tid och bekymmer.