Och tänk att du blev just du. Att du över huvud taget blev till. Att jag träffade just din pappa. Att han ångrade sitt första uttalande om att han väl inte kunde ha barn - han som knappt kunde ta hand om sig själv. Att den där hormonsprutan satt som den skulle så att det blev fart på mina samarbetsovilliga ägg. Att den där stora barnmorskan med Oskarshamnsdialekt lade sig med hela sin tyngd över min mage och klämde ut dig, när hjärtljuden började gå ner och läget plötsligt var kritiskt.
Tack för att du blev just precis du!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar