"I love eco" - eller "Jag jobbar i alla fall på att bli lite mer hållbar..."

Häromsistens läste jag ännu en av de där artiklarna som får mig att glömma att andas med magen och känna lite Riddar Kato-kyla ända ner i tåspetsarna. Det handlade om klimatkris och orättvis resursfördelning och introt löd: "Vill du sitta och grilla sojakorv runt tomma oljefat i framtiden?". Ett upprop från författaren Pernilla Glaser i en artikel i Amelia (16/09) som påminner oss om att vi måste lära oss stava till ordet h-å-l-l-b-a-r-h-e-t.

Det är lätt att känna sig liten och uppgiven när det fortfarande går så långsamt med insikter på högre nivå, men samtidigt kan jag ju inte stå här och bara se på hur jorden går under. Jag har alltid beundrat Sara och hennes familj för att leva så mycket som de lär (miljöhus, ekologiskt och second hand, cykelsemestrar...). Men när jag tänker efter har nog faktiskt jag också ändå förändrat min livsstil en hel del den sista tiden:

* Vi har köpt en etanolbil och jag har blivit betydligt bättre på eco-driving. Det senare har jag har gjort till en liten tävling mellan mig och min man sedan vi fick en bil med färddator; varje gång jag tar över bilen efter honom försöker jag sänka förbrukningen någon centiliter. Samtidigt märker jag hur eco-drivandet blir en övning i medveten närvaro. Så fort jag tänker för mycket på annat glömmer jag att motorbromsa, hålla farten nere o.s.v.

* Vi handlar mycket mer ekologisk mat än tidigare. Från kanske 10 procent för ett år sedan skulle jag uppskatta att vår kundvagn nu fylls med ekomat till mellan 50 och 80 procent, beroende på var vi handlar (i vår närmaste butik är utbudet tyvärr ganska dåligt).

* Jag har haft långa perioder med totalt köpstopp vad gäller kläder till mig själv, och senast jag handlade något var det ekologiskt. Postorderkataloger åker numera oftast direkt ner i pappersinsamlingen - lättast om man aldrig börjar titta...

* Vi har helt slutat använda tvättmedel och kemiska fläckborttagningsmedel. Numera kör vi i stället med naturliga tvättnötter (kan t.ex. beställas från Tvåleriet i Småland) och galltvål för fläckborttagning.

* Jag har ganska många gånger under året valt bort prylar till förmån för upplevelser som present. När mamma fyllde 80 fick hon en helg med god mat och fina promenader på Österlen tillsammans med närmaste familjen. Min man fick middag och biobesök. I julas blev det också många fler hållbara julklappar än vanligt.

* Jag har helt slutat att flyga inom Sverige, och jag känner verkligen ett motstånd mot att flyga internationellt, så jag kommer definitivt att begränsa den sortens resor framöver. Nästa höst planerar vi en tåg- och båtluff med hela stora familjen, inklusive nya bebisen.

* Jag har blivit världsförälder i Rädda Barnen och ökat på mitt månatliga bidrag till Greenpeace för att stödja ett projekt som arbetar med att rädda djur i havet utanför Afrika.

Men jag har fortfarande en LÅNG väg kvar för att leva riktigt hållbart. Jag släpper fortfarande ut massor med avgaser genom allt bilkörande (svårt när man bor på landet och jobbar i stan...). Jag köper alldeles för mycket frukt som transporterats långa vägar. Jag köper alldeles för många tidskrifter. Och jag tycker fortfarande att det är för roligt att köpa presenter och nytt till hus, barn och mig själv för att kunna avstå helt och hållet.

Ibland känns det dessutom som att hur man än gör blir det inte riktigt bra. Plötsligt sitter Marit Paulsen i Aktuellt och talar om hur DÅLIGT det är med ekologisk mat, eftersom det går åt mycket mer jordyta för att framställa den. Och etanol skapar mer problem än lösningar. Väntar bara på en rubrik i tidningen om att tvättnötter är totalt livsfarliga...