Bokprat

Aidan Chambers, en känd brittisk barn- och ungdomsboksförfattare har lanserat uttrycket bokprat, att låta skolelever verkligen diskutera böcker utifrån sina egna upplevelser och tankar, snarare än att bara redogöra för innehåll för att bevisa för läraren att de faktiskt har läst. Mycket klokt, tycker jag! Bokprat är något vi ägnar oss åt med stor förtjusning i min älskade bokcirkel, och jag fascineras varje gång av det faktum att vi alla har fastnat för olika (men ibland samma) partier av boken eller aspekter av läsupplevelsen.

Häromsistens gjorde jag en mycket amatörmässig analys av vad det är som får just mig att uppskatta ett skönlitterärt verk. För det första behöver det ha en handling som driver (framåt eller bakåt eller fram och tillbaka - det kan kvitta). Jag är inte mycket för romaner som bara filosoferar eller beskriver utan behöver bli fångad i en intressant historia. Någon gång ibland räcker det med detta, t.ex. i en riktigt spännande deckare, men ofta vill jag ha något mer dessutom.

Jag vill också gärna ha person- och miljöskildringar som ger mig en stödstruktur för att skapa min egen lilla film inne i huvudet - är inte någon vän av avskalade berättelser där jag inte får många ledtrådar till den värld som författaren har byggt upp. Och sist men inte minst vill jag gärna att karaktärerna ska dela med sig av olika betraktelser över livet. Det är dock inte alla typer av funderingar som går hem; där behöver finnas någonting som talar till just mig, vilket dock inte på något sätt innebär att vi måste ha samma kulturella referensram.

Mitt recept för en bok som ska hitta in i mitt hjärta är alltså en skön mix av medryckande handling, bra beskrivningar och intressanta funderingar. Precis det som jag har fått i flera av våra bokcirkelböcker: Elisabeth Gilberts Eat, Pray, Love, Sue Monk Kidds The Secret Lives of Bees, Chimamanda Ngozi Adichies Half of a Yellow Sun och nu senast Linda Olssons Sonat till Miriam. Olssons första bok Nu ska jag sjunga dig milda sånger var också en sådan. Och som den flitiga bloggföljaren märkt ger böckerna jag läser ofta inspiration till egna betraktelser här på bloggen.