Ännu en lektion

”Repetition och ritual och det goda resultatet av dem tar sig många olika former. Att byta filter, snyta ungar, gå på möten, röja upp i huset, diska efter maten och kolla oljan – tro aldrig för ett ögonblick att det hindrar en från att utföra viktigare uppgifter. Vardagens många sysslor är inte en rad svårigheter man ska försöka smita undan för att kunna ’meditera’ och finna sin ’väg’ – det är de som är vägen.”
(Gary Snider, The Practice of the Wild, citerad av Jon Kabat Zinn i Vart du än går är du där)

Ja, jag vet, jag har redan spridit det här citatet på flera håll. Men det är en sån viktig hemläxa att jag måste repetera den. Ni som redan har klarat av den kan väl anmäla er till mig så lovar jag att verkligen inte störa igen.

Så enkelt egentligen – att meditations- och mindfulnesskursen pågår hela tiden, är alldeles gratis och dessutom producerar bieffekter i form av hängda tvättar, målade lister eller packade vedlådor. Jodå, vi på Livstid har allt tagit ett par lektioner i mental vardagsvila genom åren. Och ändå är det en sån väldig utmaning att försöka se det så, det pågående livet med alla sina trivialiteter och till synes störande moment.

De flesta av oss har väl vissa sammanhang där vi lättare hittar in i den tidlösa bubblan: för mig kan det vara när jag cyklar eller iakttar barnen eller kanske skriver – för dig är det säkert något annat. Idag var jag sen till yogan, som jag äntligen har börjat uppskatta att komma i god tid till. Jag bestämde mig för att se datorurloggandet, prylpackandet och kängknytandet på jobbet som en del i nedvarvningen inför yogan, istället för svårforcerade hinder i gatloppet dit. Jag kan inte säga att det gick särskilt bra, ganska uselt faktiskt. Men jag försökte.

Livstids julkalender: In i tittskåpet

Vilken ynnest det är, detta att genom att delta i eller bara lyssna till ett samtal få titta in i en annan människas värld och tankar för en stund. Lite som de där tittskåpen med en glasruta. Jag skapar mig härmed en ny listrubrik att fylla med innehåll i vår senaste bok Älskade lista. Från måsten till lust: Mina tittskåp. Här är några av dem:

* I TV-programmen där mer eller mindre kända personer som (oftast) är nya bekantskaper för varandra möts och samtalar, förundras jag över att de faktiskt känns äkta, samtalen om viktiga saker, om glädje och sorg och livets vindlingar. Just nu avnjuter jag Sommarpratarna på SvT Play. Ett annat spännande program är Från Sverige till himlen där Anna Lindström Barsk under några dagar flyttar hem till personer med en viss religion, för att genom samtal och deltagande i ritualer försöka förstå hur man tänker och varför man tror.

* Genom två egna nätverk tittar jag in hos deltagarna på nya sätt. I bokcirkeln via böckerna vi läser - vilka alla väcker olika tankar och erfarenheter till liv hos oss som läst. (Häromsistens fick vi på Livstid också förmånen att kika in i några andra bokcirkeltittskåp, då vi ordnade en Vidga dina (bok)cirklar-kväll i samarbete med Växjö bibliotek.) Och så i TankeTrampolinen, där fyra kloka dels möter varandra i tankar kring våra professionella liv, dels bjuder in spännande gäster till vår Heta stol och tittar in i deras tittskåp. Nu har vår TankeTrampolin fått vingar också, i form av en egen hemsida, som du gärna får klicka dig in på här!

* En magisk kväll för en tid sedan var Sara och jag inbjudna till en personalgrupp som önskade sig en liten puff in i det goda samtalet. Där och då skapade vi en samtalscirkel, i det format vi båda har kommit att uppskatta genom våra besök på vackra Mundekulla kurs- och retreatgårds kvinnocirkelevenemang (alla pratar lika länge, en i taget utan avbrott, så alla får komma till tals och alla kan fokusera på att lyssna, utan att fundera på respons). Det var en fantastisk känsla att komma så nära och få ta del av okända människors innersta tankar (tittskåp de luxe!)- och vi har hört ryktas att det nog faktiskt hände något mer bestående i den där gruppen vi besökte.

Till våren planerar vi en Livstidscirkel, där vi pratar om det viktiga i livet, som vad vi gör med vår tid. Bor du i Växjötrakten och skulle vilja vara med (det går fint att komma till en första träff och prova på innan du bestämmer dig för fortsatt deltagande), skicka ett mejl till hej@livstid.nu!

Tråktrolleri på jobbet

En av mina allra mest lyckosamma tankestrategier är den som handlar om att försöka trolla bort tråkkänslan i de ständigt återkommande vardagssysslorna. Nu ska jag inte påstå att jag alltid möter varje tvätthög, diskmaskin eller vedinkörning med ett lycksaligt leende eller jubelrop, men mitt motstånd mot tråksysslorna har blivit oerhört mycket mindre massivt sedan jag medvetet började förändra mina tankar kring dem. Någon kanske minns det där med att se snöskottning och vedkörning som gympass, att använda tiden till att få inspiration av ett bra radioprogram (som ett avsnitt ur Sommar/Vinter i P1 ur SR-arkivet), att utnyttja rutinarbetet till att stänga av det yttre flödet och i stället släppa fram den kreativa vildhjärnan and so on and so forth.

Nu är det dags att ta itu med ännu en utmaning - att trolla bort lite jobbtråk. Tyvärr är det aningen svårare att applicera hemmastrategierna där. Gympass erbjuds det inte många tillfällen till i mitt stillasittande jobb framför datorn eller på sammanträden. Kanske skulle jag föreslå en stunds situps och armhävningar på nästa nämndsmöte, då efter-lunchen-dåsigheten börjar smyga sig över oss när det är dags att ta itu med ännu ett oerhört upphetsande utkast till handlingsplan eller verksamhetsrapport?

Lyssna på radio är inte heller så lätt. Alltför få av mina arbetsuppgifter är av en så pass rutinartad karaktär att jag kan sväva ut i ett Sommar-program utan att det skulle få tämligen allvarliga konsekvenser - underliga uppsatskommentarer, felaktiga betyg eller märkliga synpunkter i ett remissvar på en sån där handlingsplan... Samma sak med att stänga av bruset och öppna upp för kreativa projekt. Något enstaka sammanträde kan kanske tillåta en lite lätt utsvävning, men oftast är tiden för dyrbar och det som avhandlas för viktigt för att det ska fungera.

Nej minsann, här går jag bet och behöver hjälp av våra Livstidsläsare! Har ni förslag (kanske hämtade ur egna liknande erfarenheter) på strategier som jag skulle kunna tillämpa? (En som däremot funkar ganska bra just nu, när jag är i avvecklingstider, är att tänka: "Ha! Det här gör jag inte länge till!")

Sommartrolleri

För ett år sedan delade jag med mig av mina trixigaste småknep för att känna lite mindre motstånd mot de där vardagstråksysslorna. Nu är det sommar igen och jag tänker plocka fram ännu ett litet trolleri ur rockärmen och låta det genomgå det vannestålska konsumenttestet. Ska det svara upp mot produktbeskrivningen, månntro? Det handlar om... matlagning! En syssla som - att döma av alla miljarder TV-program, kokböcker, mattidskrifter och recept i allt från livsstilsmagasin till Coop-tidningar - är något som "alla andra" (fast ni som jag vet hur det är med det uttrycket) tycker är hur lajbans som helst. Det tycker inte jag.

Jomenvisst, med trevliga människor på ingående eller - ännu bättre - på kökssoffan med ett glas vin, eller bredvid mig vid diskbänken, kan det vara riktigt mysigt. Då lagas ju också ofta något extra smarrigt, vilket helt klart ökar trevlighetsfaktorn i själva tillagandet. Men alla de där andra hundratals måltiderna mitt i vardagen. Som jag har skrivit om tidigare fuskas det en hel del härhemma. Det äts ganska ofta flingor och mjölk till kvällsmat, och inte räds vi falukorv och makaroner heller. Turligt nog är barnen varken undernärda eller överviktiga, och friskare ungar har jag väl aldrig träffat, så helt fel ute kan vi nu inte vara.

Men så kommer sommar och semester. Underbara ljuva ledighet utan väckarklockor (annat än lillprins Bus) och med fågelsång till frukosten. Ja, jag älskar den här tiden men av någon outgrundlig anledning halkar vi in i sommarkönsrollsfällan. Vi, som är så jämställda att vi knappt får jämställdhetsföräldrabonusen för att min man är hemma för länge! Och där frun i huset gjort karriär medan mannen tagit huvudansvar för alla ungar i alla år. Plötsligt byggs det och målas av maken och lilla frun lagar mat. Och lagar mat. Och lagar mat. Och sliter sitt hår över den stackars falukorven som än en gång ska stoppas in i ugnen.

Och det är här lilla sommartrolleriet kommer in i bilden. I år ska jag pröva nåt nytt. Här ska lagas nya spännande rätter varje dag ... eller, i alla fall, varannan. Jag ska utforska alla receptböckerna i hyllan, pärmen med urklipp på rätter som aldrig lagats, Arlaköket och Tasteline. Tänker mig att det därmed blir lite lite roligare, och att jag lär mig en massa nytt som jag kan ta med in i hösttråkköket. Kanske blir det på det sättet lite färre flingkvällsmatar i höst, och kanske kanske lär sig mina ungar - som jag inte kan skryta med att jag har lärt att äta allt - att uppskatta ett större smörgåsbord än det som vanligtvis serveras. Och OBS! detta gör jag för min alldeles egen (och för all del övriga familjens skull), inte för att det är trendigt att gilla matlagning! (Och ja, jag ska nog hjälpa till att gjuta altanbetonggrunden också, minsann...)

Möta 2011

Vad är det jag behöver, såhär inför en intensiv start på det nya året? Dagordningen för de närmaste månaderna fyller på sig; jobb och fritid, vill och måste, och så det där som vore så himla bra att få gjort när nu brorsonen vill hjälpa till och stjärnorna står rätt.

Jag lyckas sådär med att prioritera ett fåtal saker. Jag försöker verkligen skärskåda varje nytt projekt och vad det innebär. Det är bra, men de flesta slinker in lik förbaskat. Jag är nog sån, lite spretig, vill mycket på så vitt skilda områden. Och så har jag de där förbannade välsignade tentaklerna ute. De fångar upp en massa andra signaler än mina egna och kokar ihop alltihop till en soppa av göromål, ringa, fixa, hinna, planera.

Och, som sagt, vad är det jag behöver mitt i allt detta? Bristen på yttre fokus behöver kompenseras med ett inre. En rak ryggrad längs vilken lugna djupa andetag kan färdas ner och upp, snudda vid den varma katten som vilar hoprullad därnere. En stadig egen axel kring vilken jag kan snurra fort utan att tappa balansen. Jag vet att de finns där i min kropp. Det händer att andra ser dem även när jag tror att de är borta. I vår ska jag träna på att se dem, känna dem. Då blir det bra.

Trolla med tråket

Alla de där vardagssysslorna som ständigt nafsar oss i hälarna. Hur ska man stå ut ett helt långt liv med att tusentals gånger plocka ur diskmaskinen, sortera tvätten, handla, klippa gräset, gå på toa och borsta tänderna? Visst kan man (i alla fall än så länge) satsa på lilla Rut (det du, mormor!) och få hjälp med ett och annat (utom kanske tandborstningen), men för mig känns det inte som ett lockande alternativ. I stället satsar jag på att utveckla strategier för att inte tråka ihop.

Jag gör något jag gillar samtidigt som jag tråkar, som att läsa favorittidningarna PS! och Leva när jag borstar tänderna (dem får jag bara läsa på toaletten så det blir nästan som en högtidsstund att få gå dit, inte minst nu i babytider!) eller att lyssna på radion när jag klipper gräs, klyver ved eller sorterar tvätt. Sedan jag återupptog mitt kärleksförhållande till radion för ett par månader sedan, har jag lyssnat sönder gummiplopparna på mina lurar så att jag har fått nickelallergi i öronen... Men oj vad många vedklampar som blivit klyvna och inkörda i boden!

Jag skapar tråkrutiner, som att tvätta all tvätt en eller max två gång(er) i veckan och inte var och varannan dag så att det alltid hänger tvätt i vardagsrummet (vår tvättstuga erbjuder tyvärr inga hängutrymmen). Det var ju en självklarhet på den tiden vi bodde i lägenhet och tvättade i gemensam tvättstuga, men när man får eget hus är det lätt att tvätten invaderar konstant. Med min nyfunna rutin kan jag räcka lång näsa åt tvättmaskinen om den skulle få för sig att påstå att det är tvättdags någon annan dag.

Jag gör tråksakerna långsamt och väldigt medvetet närvarande (ofta på grund av att det hänger en baby i sele på magen, vilket drar ned mitt annars höga tempo rejält) - en socka här, en handduk där eller ett paket flingor i vagnen här, tio apelsiner i korgen där - och upptäcker att det nästan blir lite meditation över det hela, och plötsligt faktiskt lite mindre tråkigt.

Jag passar på att utnyttja tråktiden (som ju faktiskt sällan kräver något stort intellektuellt arbete) till kreativitet. Exempelvis tog stommen till det här blogginlägget form under en stund med gräsklipparen häromdagen.

Jag förvandlar tråkeriet (om det är av lite mer fysisk natur) till vardagsmotion i form av träningspass i mitt hemmagym, som är gratis, har schyssta parkeringsmöjligheter och mycket flexibla öppettider - samt spa-avdelning vid behov. Vedhantering och gräsklippning är mina favoritpass just nu och i vintras körde jag hårt på snöskottningspasset redan ett par veckor efter förlossningen (hm, glömde det där med klen bäckenbotten, men det gick ju bra ändå).

Jag försöker tillämpa strategin som både Sara och jag bloggat om - att vända på steken och se det jag tenderar att uppleva som negativt som något att vara tacksam för. Tänk att jag får klippa gräset i den här stora härliga trädgården! Tänk att vi har så mycket fina kläder att tvätta och sortera! Tänk att jag har en diskmaskin och inte behöver diska för hand!

Det går inte att trolla bort tråket, men det går att göra ett och annat för att det ska kännas lite mindre betungande. Och vet ni vad? Egentligen tror jag att det allra mest handlar om tid. Nu när jag har så mycket av den varan märker jag att tråket faktiskt inte är så himla tråkigt, utan till och med kan kännas lite småputtrigt mysigt emellanåt. Problemet är nog ofta att vi har så proppfullt i våra liv att tråket liksom puttar ut allt där roliga vi vill hinna göra. Härmed, i mina bloggläsarvittnens närvaro, svär jag en ed om att aldrig mer jobba heltid! Snälla, påminn mig om det om jag skulle komma på andra tankar...