Livstids julkalender: Se och hör!

Kanske har du fått bilden av mig som en person som bara skriver, och aldrig konsumerar media. Men jag är en ganska stor konsument, dock väldigt sällan av icke-självvalda radio- eller tv-program.

Med andra ord, det är inte ofta jag "hamnar" framför något på tv, förutom när jag hänger med mina ungar framför ett program de gärna vill titta på. Men det mesta ser jag på SvT Play - för att jag verkligen vill.

Samma sak med radio. Jag lyssnar mycket, men inte ofta på något som går i direktsändning. Har blivit en välja-och-vraka-nörd som styr mitt lyssnande till favoritpoddar, som jag konsumerar med stor aptit.

Och - det ska villigt erkännas - det som fångar mitt intresse i mediabruset är (förutom en Ernst-passion som jag vägrar skämmas över) i väldigt hög utsträckning pratprogram.

Här är några av mina favvisar. Kanske är det någon av dem som du missat och skulle kunna vara nyfiken på att provsmaka:

• Sommar och Vinter i P1. Behöver förstås ingen introduktion, för detta måste väl vara det svenska program alla kategorier som vuxit mest i popularitet de senaste åren. Jag älskar att ta del av historier från för mig såväl välkända som helt okända människor, vilka - utan att bli avbrutna - får bjuda på en glimt av sina liv och tankevärldar. Massor av program (från många årgångar) finns att ladda ner, och under jul- och nyårshelgen är det dags för en ny härlig omgång, där lyssnarna som vanligt har röstat fram de Vinterpratare de helst vill höra: Ola Salo, Martina Haag, Hans Rosling, Fredrik Lindström, Bodil Jönsson, Tomas Sjödin, Lasse Åberg och Petra Mede. Jag blir nästan lipfärdig när jag hör den listan... Snacka om förtida uttag på glädjekontot!
• Podden Värvet. Långa (1-1,5 timme) intervjuer av Kristoffer Triumf med människor som nog nästan samtliga har det gemensamt att de arbetar med något de verkligen brinner för. Om man som jag snöar in och envisas med att lyssna på precis alla, i en lång rad efter varandra, kan man bli lite mätt, för det blir en hel del upprepning i frågebatteriet, men samtidigt bär ju varje människa sin historia, sitt perspektiv, sina referensramar, vilket i mina ögon gör det intressant ändå. Att sedan en av mina musikfavoriter Lasse Winnerbäck ger sin enda intervju 2013 i Värvet gör ju inte saken sämre...
• Kropp och själ i P1. Här har jag lyssnat på massor av spännande (stundtals kritiskt granskande) program, på olika teman, alltifrån döden, till mindfulness, till pojkar som skär sig, till yoga, till vår relation till kött. Nu var det ett tag sedan och jag längtar efter att ta mig tid till några hittills olyssnade godbitar om exempelvis demens, bonusföräldrar och relationer präglade av våld. 
• Sommarpratarna på SvT. Tidigare Sommarpratare möts för en dag och samtalar utifrån ett ljudklipp från vars och ens sommarprogram. Det kan säkert upplevas som snuttifierat, men samtalen blir ofta förvånansvärt djupa och berörande, och inte sällan hittas kopplingar mellan deltagarna som de kanske inte själva visste fanns där. 

Idag fick jag tips om ett SvT-program som jag missat helt - trots att det leds av en av mina absoluta favoriter, Anna Lindman (som tidigare gjort Från Sverige till himlen och Annas eviga). Programmet heter Döden, döden, döden och tar upp ett antal olika aspekter av ett ämne som vi pratar så lite om, trots att vi nog alla har funderingar kring det. 

Så, se och hör - låt dig beröras, inspireras och provoceras!  

PS. När det gäller tv-programmen gäller det att vara lite snabb, om du vill titta, eftersom de inte ligger kvar i all evighet som radioprogrammen. 

Det du kanske inte visste

Skavlan i fredagskväll. Gäster är författarparet sedan 32 år: Paul Auster och Sigrid Hustved. Det pratas relationer med lång hållbarhet, och Sigrid konstaterar att en bidragande faktor kan vara att ens partner fortfarande kan överraska genom något hen gör eller säger. Att total förutsägbarhet i alla sammanhang kan vara döden för ett kärleksförhållande.

Jag tror att det ligger något i det Sigrids tanke. Inte så att man hela tiden måste överraska och vara spännande - tryggheten i att känna sin partner utan och innan är minst lika viktig - men att man då och då får veta något som man inte visste, eller höra henom säga något som man inte hade väntat sig. Det tog till exempel ganska många år innan jag fick höra om hur min numera rysligt skötsamme make blev utslängd ur lumpen i Boden för att han hittade på för mycket hyss!

På samma sätt blir jag varm av att få ta del av berättelser från gamla vänner som jag trodde att jag kände utan och innan. Händelser, tankar eller känslor som jag inte haft en aning om. En fin sådan stund fick jag med en nära vän för en tid sedan, då hon berättade saker från sin barndom som - visade det sig - hon inte hade berättat för någon annan tidigare. Vi grät tillsammans och - tror jag - kom varandra ännu lite närmare den kvällen.

Jag tycker helt enkel om att få veta saker om andra människor som jag inte redan visste. Ni vet, som de där små faktarutorna med "Dolda talanger" eller "Det här visste du inte om X" i anslutning till en intervju. Nya dimensioner, öppningar för nya goda samtal. Här kommer en liten lista på saker (högt och lågt, smått och stort) som någon av er som läser kanske inte kände till. Visste ni t.ex. att jag...

... som barn hade två stora yrkesdrömmar: att bli författare eller kirurg, började på roman efter roman och älskade operationsprogram och PC Jersilds Babels hus (där jag vid tolv års ålder lärde mig ordet pancreas cancer) på TV
... var utfryst av större delen av min klass under en stor del av årskurs åtta
... stickade ca 100 tröjor innan jag fyllt 22, har stått på torget och sålt egenhändigt tillverkade fusk-Waldorfdockor, och sydde såväl konfirmationsklänning som brudklänning själv
... blev (planerat) gravid med mitt första barn efter knappt en månads bekantskap med hennes far
... har spelat gitarr, munspel och sjungit i ett band under 90-talet och under en vecka försökt försörja mig som gatumusikant i Paris, där jag bl.a. sjöng Nu grönskar det i stämmor på en sen fest med andra gatumusikanter
... har skrivit två dikter om tvestjärtar, en deppsonett och tillverkat ett jättestort julspel
... har haft hudcancer som jag tillfrisknat helt ifrån, men som jag kunde dött av på mindre än ett år om jag bott någon annanstans än i min hemstad
... har lidit av prestationsångest hela mitt liv och gått i terapi under ett helt års tid efter att nästan ha gått in i väggen
... kommer från en släkt där psykisk sjukdom varit var och varannans vardag, samt upplevt självskadebeteenden och social fobi på mycket nära håll
... har rejäla nördtendenser: kan t.ex. alla namnsdagar i augusti från 80-talets almanacka (Per, Karin, Tage, Arne, Ulrik, Sixten, Arnold...) och ett antal Evert Taube-låtar med många verser, har skrivit en nästan 600 sidor lång grammatikbok och nu känner att nörderiet håller på att ta ny form: det stavas YOGA

Kanske vill du prata med mig om något av detta när vi träffas nästa gång, IRL eller på nätet?

Tittskåp de luxe

Vid flera tillfällen har jag bloggat om min fascination över att få glänta på dörren till andra människors liv för en stund - i vår Livstidscirkel, under indianlägret i Mundekulla, via ett Sommar-program i radio, i ett TV-program som Sommarpratarna eller Så mycket bättre. Att få ta del av andra människors historia och tankar är en fantastisk gåva. Nu har jag mött en person som kliver in i tittskåpet på ett helt annat - och mycket modigare - sätt än jag gör, hemma i min trygga vardagsfamn med öronsnäckorna och Sveriges Radio-appen i mobilen under gräsklippningen, eller med SvT Play på datorn i sängen.

Tittskåpens okrönta drottning heter Louise Halvardsson och fick för några år sedan mycket uppmärksamhet för sin debutroman Punkindustriell hårdrockare med attityd. Igår flyttade hon in i min äldsta dotters hem för en vecka och idag har vi alla tre jobbat tillsammans, fast var och en med sitt, hemma hos mig. Anledningen till allt detta är att Louise, när 30-årsdagen började närma sig, bestämde sig för att - i stället för att ordna en stor 30-årsfest - flytta in hos 30 olika personer hon känner under 30 veckors tid, alltså en vecka på varje ställe. Eftersom hon har bott i Brighton ett antal år, och på senare tid funderat en del över var hon egentligen hör hemma - England eller Sverige - är hälften av hemmen hon besöker engelska, hälften svenska. 

I tittskåpet följer Louise den person hon bor hos i hans eller hennes vardag, äter samma mat, gör ungefär samma saker, hänger efter, ställer frågor, får kanske några svar, kanske inspiration. Hon berättar för mig om en sak hon kommit till insikt om under den drygt halva tiden av sitt projekt hon genomfört hittills: att det nog trots allt är lönt att plugga på universitet. Hittills har hon inte mött någon som ångrat att de en dag tagit det beslutet. Hon har också varit nära att åka på stryk av värdar som tyckt att hon levt för nära inpå, hängt efter för mycket, ställt för många frågor. 

Den här veckan bor hon alltså hos min dotter, som lärde känna Louise via nätet när hon själv gick på gymnasiet och läste och inspirerades av hennes bok. Idag hängde de hos mig, eftersom S och jag tagit för vana att då och då bli varandras jobb- och lunchkompisar - hon som distansstudent och jag som nybliven egenföretagare, båda med vår huvudsakliga arbetsplats hemma utan andra studenter/kollegor omkring oss. Resten av veckan kommer Louise bland annat att få hänga med på introduktionsmöte till översättarutbildning på universitetet, 30-årsfest, simhallsbesök och avancerad elgitarrkurs på Studiefrämjandet. Så ser tittskåpet ut hos min 22-åring just nu. 

Varje vecka en ny person, ett nytt skåp att öppna dörren till och vandra in i. Eftersom Louise är författare så är naturligtvis slutmålet för det här projektet - vid sidan av (förhoppningsvis) en rad nya insikter - en bok om de 30 olika liv hon fått vara en del av för en stund. Den boken har jag redan förhandsbeställt och ser mycket fram emot att läsa. Kanske blir det en Livstidbok om några år på ett liknande tema. Fast då skulle jag vilja flytta in hos barnfamiljer och undersöka hur de får ihop vardagen. DET är något som jag skulle vilja få nya insikter om. 

Rik av historier

Än en gång slås jag av - och gläds åt - det faktum att alla människor har en intressant historia värd att berätta. Som deltagarna i vår Livstidscirkel - med säsongsavslutning i kväll - som har bjudit på sina historier på olika teman under våren: vardag, kärlek, identitet, förändring... Vilken rikedom det är att ta del av alla dessa berättelser, få nya tankar och se nya perspektiv!

Och så är det förstås julafton just nu för Sommar i P1-älskare som mig och Sara. Jag periodknarkar Sommar- och Vinterprogram året runt, men nu kan jag - om jag kommer på att slå på radion vid rätt tidpunkt - till och med lyssna live. Eller åtminstone lyssna på hela programmen arkiverade - med all musik oförkortad, vilket väl är den enda nackdelen med program av lite äldre datum (å andra sidan en fördel i de fall då man inte delar sommarpratarens musiksmak). Hittills har jag av årets skörd hört...

... Anja Pärsson prata så vackert om rätten att älska

... David Hellenius generöst bjuda på sina rädslor och fiaskon

... Christina Lampe-Önnerud inspirera med glimtar ur sitt spännande liv på en global scen för hållbar utveckling

Christina lyssnar jag på under kvällspromenaden och när Toto rockar loss med min gamla älsklingslåt Africa i mina lurar, kan jag inte låta bli att dansa hoppsasteg av lycka där i skogen. Just idag har jag vänt ett underbart och viktigt blad i mitt livs historiebok; jag har jobbat min sista dag på universitetet och tar nu ett välbehövligt sommarlov innan jag fortsätter som min alldeles egna chef, med arbetsuppgifter som jag älskar och själv bestämmer över.

Ett Facebookcitat från Apple-grundaren Steve Jobs passar så väl in på vad jag känner just ikväll: "The only way to do great work is to love what you do. If you haven't found it yet, keep looking. Don't settle. As with all matters of the heart, you'll know when you find it." Kanske kan min historia också inspirera andra att lyssna lite mer inåt för att hitta en färdriktning?

Påfyllnad i tankeskafferiet

Hela tiden hittar jag nya radiofavoriter som gör såväl kvällspromenader, som tvättsorteringar, som bilturer till och från jobbet till fina små lyssnar- och tankebubblor. Sommar, Vinter, Tankar för dagen, Allvarligt talat och så nu senast har jag fått upp öronen för P1 dokumentär. Ett helt jätteskafferi med välgjorda och intressanta program som ger massor av tankeföda. Det kan låta dystert när man listar upp vilka människoöden jag har trakterat öronen med på sistone, kanske inte det man i första hand tänker sig som ljudfond till en ljummen majkväll i skogen:

* Emma som fick cancer vid 25 års ålder, mitt under uttagningsproven till polisutbildningen

* Erik som levde sina tio första år i en källare och misshandlades fysiskt och psykiskt av sina föräldrar

* Nadja som gång på gång sviks av sina båda syskon

* Nina som efter en dykolycka för femton år sedan är bunden vid en respirator

* 6-åriga Anna som fick en hjärntumör konstaterad efter ett rutinbesök hos skolsköterskan

* Emma som kämpar mot omgivningens fördomar sedan hon fick HIV för sex år sedan

Men förutom att ge mig intressanta stunder i nya tittskåp, bjuds jag på välbehövliga perspektiv. Egna små bekymmershärdar - som trilskande tioåringar, plagierande studenter och ett kök som hämtat ur en knarkarkvart - känns genast futtiga i jämförelse, och jag hittar i stället fram till stor tacksamhet över allt jag har - och inte har. Och tack underbara Sveriges Radio för en fantastisk guldgruva som aldrig sinar.

Mötas, prata, skiljas

I senaste bokcirkelboken, Sigrid Combüchens Spill, som jag lyssnar till på väg till jobbet står en liten passage ut från det allmänna ordflödet:

"Svenskar är för begivna på 'goda vänner'. Man får ut mycket av att mötas, prata och skiljas. Man minns det bättre än samtal med vänner."

Och det är just de här mötena jag har kommit att uppskatta så enormt den sista tiden (utan att för den skull tycka mindre om att umgås och prata med vänner jag har känt länge - det är lika värdefullt, bara annorlunda). Mötena som sker med människor jag inte känner väl. Som dem med nya bekantskaper. Som dem i vår fina Livstidscirkel, där de flesta av oss inte känner varandra eller umgås privat utanför cirkeln, men där vi är här och nu under två intensiva timmar och pratar om viktiga saker, liv och död, kärlek och vardag. Jag tittar in i tittskåpet och är för en stund delaktig i en annan människas liv, historia och tankar. Jag blir rik på magiska ögonblick.

Livstids julkalender: In i tittskåpet

Vilken ynnest det är, detta att genom att delta i eller bara lyssna till ett samtal få titta in i en annan människas värld och tankar för en stund. Lite som de där tittskåpen med en glasruta. Jag skapar mig härmed en ny listrubrik att fylla med innehåll i vår senaste bok Älskade lista. Från måsten till lust: Mina tittskåp. Här är några av dem:

* I TV-programmen där mer eller mindre kända personer som (oftast) är nya bekantskaper för varandra möts och samtalar, förundras jag över att de faktiskt känns äkta, samtalen om viktiga saker, om glädje och sorg och livets vindlingar. Just nu avnjuter jag Sommarpratarna på SvT Play. Ett annat spännande program är Från Sverige till himlen där Anna Lindström Barsk under några dagar flyttar hem till personer med en viss religion, för att genom samtal och deltagande i ritualer försöka förstå hur man tänker och varför man tror.

* Genom två egna nätverk tittar jag in hos deltagarna på nya sätt. I bokcirkeln via böckerna vi läser - vilka alla väcker olika tankar och erfarenheter till liv hos oss som läst. (Häromsistens fick vi på Livstid också förmånen att kika in i några andra bokcirkeltittskåp, då vi ordnade en Vidga dina (bok)cirklar-kväll i samarbete med Växjö bibliotek.) Och så i TankeTrampolinen, där fyra kloka dels möter varandra i tankar kring våra professionella liv, dels bjuder in spännande gäster till vår Heta stol och tittar in i deras tittskåp. Nu har vår TankeTrampolin fått vingar också, i form av en egen hemsida, som du gärna får klicka dig in på här!

* En magisk kväll för en tid sedan var Sara och jag inbjudna till en personalgrupp som önskade sig en liten puff in i det goda samtalet. Där och då skapade vi en samtalscirkel, i det format vi båda har kommit att uppskatta genom våra besök på vackra Mundekulla kurs- och retreatgårds kvinnocirkelevenemang (alla pratar lika länge, en i taget utan avbrott, så alla får komma till tals och alla kan fokusera på att lyssna, utan att fundera på respons). Det var en fantastisk känsla att komma så nära och få ta del av okända människors innersta tankar (tittskåp de luxe!)- och vi har hört ryktas att det nog faktiskt hände något mer bestående i den där gruppen vi besökte.

Till våren planerar vi en Livstidscirkel, där vi pratar om det viktiga i livet, som vad vi gör med vår tid. Bor du i Växjötrakten och skulle vilja vara med (det går fint att komma till en första träff och prova på innan du bestämmer dig för fortsatt deltagande), skicka ett mejl till hej@livstid.nu!