Tillbaka i gängorna igen efter att ha arrangerat ett evenemang à la rockfestival, med kravallstaket och hotellrum men få divor och inga öl. Efter urladdning och succé tillbaka i den glesare verkligheten, med större avstånd mellan insats och utdelning. Dessutom höstdagjämning och grådask. Känns sådär att kliva upp i den skumma morgontimmen. På jobbet försöker jag ladda om. Jaha, vilka storverk är det nu jag måste uträtta?
Kanske inga alls, vid närmare eftertanke. Jag måste inte vara högpresterande och drivande, men jag kan vara det när lust och förutsättningar finns. Ibland måste lusten lirkas fram, exempelvis genom att slå fast att jag gör det jag gör inte för att jag måste utan för att jag vill och tror på det. Min C-uppsats som var en stor stötesten lyckades jag bemästra först när jag nästan bestämde mig för att inte skriva den. Jag uttalade det högt för mig själv och till andra: ”Jag kanske struntar i det här.” Först då gick det på allvar upp för mig att jag inte måste eller behövde göra den klar. Visst skulle livet blivit lite knöligare utan en färdig uppsats och därmed avslutad utbildning, men jag skulle överleva. Och då fick jag det fria modet att göra den, jag kände att jag valde att göra den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar