Bokens budskap är att vrede är bra (det ger ofta signaler om något som behöver förändras), men att vi människor - och i synnerhet kvinnor - lätt använder vår ilska på fel sätt så att den inte gör någon nytta. Vi bli arga och upprörda i olika relationer (med föräldrar, partners, chefer etc.), men antingen trycker vi undan vreden i vår önskan att vara till lags (och utplånar därmed oss själva) eller så söker vi fel hos andra och försöker förändra deras beteenden, något som leder till vad som beskrivs som en meningslös "ringdans".
Boken uppmanar oss i stället att försöka lära oss att använda vreden konstruktivt för att upptäcka våra egna behov - som ofta berör betydligt djupare frågor än vad en konflikt skenbart handlar om. Ett exempel är det gifta paret, där maken vägrar låta sin fru gå på ett föredrag med bokens författare. På ytan handlar konflikten om föredraget, men i botten ligger åratal där kvinnan har anpassat sig efter mannens önskningar. Först när hon inser att det är meningslöst att bråka om den enstaka händelsen och i stället fokuserar på hur hon upplever deras relation kan det börja hända saker.
Det handlar om att våga säga ifrån och ställa krav, men att göra det utifrån sina egna känslor, snarare än utifrån någon annans "felaktiga" beteende. Att försöka komma fram till hur olika man upplever en situation, och hur ens eget sätt att agera kanske till och med förvärrar den. Ett exempel är en relation där kvinnan irriteras över mannens bristande förmåga att visa och diskutera känslor och i stället "sköter känslorna" åt mannen, som i allt högre grad ägnar sig åt ett känslomässigt flyktbeteende när kvinnan "tar över". Det handlar också om att våga bryta sig loss ur negativa men (för båda parter) trygga mönster. Förändring är ofta smärtsamt både för den som tar initiativet till förändringen och för motparten. Intressant och tänkvärd läsning!
2 kommentarer:
Det ligger nog mycket i det. Det går ju dock koppla till andra känslor med. Alla finns ju där för att vi ska känna efter och lyssna till dem när de försöker berätta något för oss. Det gäller bara att våga lita på dem och hitta orsaken bakom. Jag kan flera gånger hitta en anledning till en obekväm känsla men ändå kan jag inte bryta mitt mönster och göra något nytt. Ibland känns det långt mellan tanke och handling.
Jag känner igen mig mycket i detta att ha långt mellan tanke och handling - eller som jag brukar beskriva det: Jag förstår med huvudet men inte med hjärtat... Intressant nog har jag märkt att bloggen blivit ett verktyg för mig i att i alla fall ibland få till den där kopplingen. Det jag skriver om på bloggen är också lättare att förstå med hjärtat och därmed har jag också lättare till handling.
Skicka en kommentar