- Att jag känner mig så lik dig, idag och andra dagar. När jag inte hittar dig som en röst att samtala med är detta kanske lika gott, att du är i hela mig.
- Att jag ikväll ätit ute med min kära vän från dina och mina barndomstrakter, den "äldsta" jag har. I 30 år har vi nu känt varann. Hon är faktiskt den enda i min umgängeskrets som träffade dig mer än enstaka gånger.
- Att mina aningar stämde när jag gav mig iväg till stan, lämnandes åttaåringen ensam en halvtimme innan mannen hann hem. Hon vinkade av mig lite för glatt och hastigt. Hennes bus bestod i att genast sätta igång och baka en sockerkaka. Mannen ställdes inför om inte fullbordat så irreversibelt faktum. Så blev det efterrätt även denna enkla onsdag. Kanske var kakan till dig? Hon ringde iallafall upp mig på restaurangen där jag satt, omåttligt nöjd med sin bedrift, det vara bara det hon ville berätta. Och att hon lagt blåbär i kakan.
- Apropå barnen tror jag att vi lyckas späda ut det Stora Ansvaret som du bar, upphaussat av rollen som Storasyster. Visst, min egen dos blev i högsta laget och de här döttrarna har kanske fått en större släng av sleven än jag inser. Men om den tredje storasystern i rakt nedstigande led kan konstateras: tendensen till rävar bakom örat är så mycket större än benägenheten att lägga tunga ok på axlarna.
- Idag när jag kom hemfarandes på cykeln var jag sen förstås. Men jag gjorde som du lärt mig: sa "Har du haft en bra dag, gullunge?" istället för "Jag vet att jag är sen. Har du väntat länge?"
- Din man, min far, säger att era ungar har blivit vettigare än han har gjort sig förtjänt av.
- På hemvägen från stan såg jag ett vildäppelträd vars blommor lyste vita i skymningen som ett cumulusmoln på land. Jag har det gemensamt med vännen jag träffade idag: siluetten av träd blir allt viktigare i våra liv. Tyckte inte du också mycket om träd?
4 kommentarer:
Din mamma var väldigt full av liv! Jag minns hur hon sjöng i bilen, berättade saker och kramade dig och din bror... Säkert uppskattade hon siluetten av träd.
Jag hittade hit av en slump, eller kanske inte...
Jag blev väldigt rörd av din text, kanske för att min mamma betyder så mkt för mig och för att jag är så rädd att förlora henne.
Jag är glad att jag hittade hit,
ha en fin kväll.
Kul att träffa på dig här, Linnea! Här har jag mitt lilla skåp för allehanda funderingar, en hylla till mig och en till min vän Maria. Och så lånar vi friskt av varann.
Ja, dom där mammorna lämnar en aldrig oberörd. Det låter som att du tar vara på tiden med din mamma. Bättre sätt att hantera både kärleken och rädslan finns väl inte. Kram/Sara
Perfect! A good, fine and solid person who was emabarking on the next chapter in her life.
Still missed!
Skicka en kommentar