Livstids julkalender: Årets julklapp?

Nästan varje år sedan Livstidsbloggens tillblivelse har jag passat på att inför julen skicka ut en uppmaning om att tänka till lite extra i julklappshandeln. Att köpa mindre, tänka mer på miljön och - framförallt - på dem som inte med självklarhet skriver listor med önskningar som de kan räkna med går i uppfyllelse.

Årets tips handlar om initiativet Matkassen. Här förmedlar ett gäng engagerade privatpersoner akuthjälp till barnfamiljer - matkassar, kläder och annat - som hamnat i en situation där de inte får det att gå ihop ekonomiskt. Det borde inte behövas i ett land med ett väl utbyggt välfärdssystem, men det händer likväl hela tiden att skyddsnätets maskor blir för stora. För mig känns det bra att kunna göra en liten insats, om jag har möjlighet. En dag kanske jag själv behöver den hjälpen.

Just nu inför julen kan du anmäla dig som Julgivare, och matchas då med en familj i din omgivning. Idag har jag, tillsammans med en annan givare, samordnat insatser och ett par dagar före julafton kommer jag att åka till den här familjen med ett par matkassar och några julklappar. Det innebär kanske att mitt eget julbord kommer att digna lite mindre, men jag känner på mig att det jag äter kommer att smaka så mycket bättre. För det är ju t.o.m. konstaterat i forskning - att dela med oss är en av de mest lyckobringande aktiviteter vi kan ägna oss åt. Egoistisk altruism, med ett finare ord.

Om du blir gillare på Matkassens Facebooksida kan du också se var det för närvarande finns akuta hjälpbehov. Hittar du inte någon i ditt närområde finns alltid möjligheten att skicka presentkort på mat eller kläder.

Vill du ha fler idéer i julklappsköpartider? Titta in på några tidigare blogginlägg!

2008: Ett givande liv
2008: Mitt julhjärta klappar i ny takt
2009: Julstressbrist och julklappstips
2011: Klappar i sista minuten
2012: En stilla vädjan i adventstid

Tänk om något sådant här kunde bli Årets julklapp i stället för en råsaftscentrifug!

Livstids julkalender 2011: Klappar i sista minuten

Lyssnar på arkiverade Tankar för dagen i mobilen på väg hem från kursexamination i Jönköping - vilken skatt av små femminutersfunderare! Alice Bah Kunke gör en intressant observation. Årets julklapp är en prenumeration på en matkasse, som innehåller ingredienser och recept för en familj för vecka. Ett par hundralappar kostar det att slippa tänka och handla (mellan femhundra och tusen för själva kassen inklusive maten), och det kan man ju tänka sig är fiffigt i en tid då vi har svårt att hinna leva.

Å andra sidan, konstaterar hon, kostar en veckas hela matkasse för en familj i Ukraina mindre än vad bara själva den svenska matkassetjänsten kostar. Mitt i all vår shoppingstress kanske fler borde fundera på om man skulle kunna kapa lite på det ordinarie julklappskontot och i stället skänka pengar någonstans där de behövs bättre. De senaste åren har jag skänkt 100:- för varje julgäst härhemma till olika organisationer. I år blev det Musikhjälpen (som samlade in pengar för arbetet med att flickor ska få gå i skolan) som fick mina extra julklappsslantar.

Här kommer några sista-minuten-klapptips till dig som känner att du faktiskt inte behöver lägga de där extra hundralapparna på ännu en julklapp till någon som redan har allt.

Svenska Kyrkans matkasse - ingen hemkörning, inga råvaror, inga recept utan bidrag till att mätta magen hos någon som verkligen behöver

Unicef - alltifrån vaccin och medicin till cyklar och skolsaker

Rädda Barnen - tänd en stjärna för jordens barn (förlossningskit, utbildning, rent vatten, familjeåterförening)

Bris - ge ett bidrag till arbetet med att hjälpa barn i Sverige som mår dåligt

IM (Individuell Människohjälp) - handla i glädjeshoppen, kanske en get till en familj i Zimbabve, skolavgift till en flicka i Malawi eller träd i Himalaya


PS! När jag för en tid sedan lade ut en uppmaning om att skänka pengar till Världens Barn i en Facebookgrupp om barns rättigheter, fick jag en rejäl utskällning av en person som var hjärtligt trött på alla välgörenhetsgalor och insamlingar. Hennes tes var att fattiga länder aldrig lär sig ta eget ansvar så länge vi ger dem bistånd. Jag kan förstå hur hon resonerar till viss del (självklart behöver vi också arbeta för att förändra dysfunktionella regimer), men samtidigt tänker jag aldrig låta principer stå i vägen för livräddande insatser. Kan jag hjälpa på något sätt - genom pengar eller kunskap - så tänker jag göra det. Så det så.

Mitt julhjärta klappar i ny takt...

Har skrivit om givande och julklappar tidigare, och inser hur det vi skriver här på bloggen verkligen påverkar mig. Jag är van vid att förstå saker på ett intellektuellt plan ganska fort, men för att det ska gå in i hjärtat och verkligen sätta sig måste jag (a) skriva ner det och (b) läsa det jag själv har skrivit vid upprepade tillfällen. Därför är nog den här bloggen något av det bästa jag någonsin har gjort för min egen skull - och kanske också för världens.

För första året på mycket länge har jag verkligen funderat mycket på detta med julklappar. Senast var för nästan tjugo år sedan då hela min familj under några år bytte ut våra julklappar mot pengar till välgörande ändamål. Vet inte varför vi slutade med det... Delvis kan det nog ha att göra med att det plötsligt kom ett barn med i bilden.

I år ger jag fortfarande en del saker, men...

• Jag har köpt betydligt mindre än jag brukar.
• Jag ger fler upplevelser, t.ex. besök på bio och äventyrsbad till mina småbarn och konsertpengar till äldsta dottern.
• Jag ger sådant som jag vet ändå skulle ha inhandlats efter jul (nya glasögon till maken, en lampa till mamma i stället för en som har gått sönder).
• Jag ger förbrukningsvaror som också skulle ha inhandlats ändå (duschtvål, pysselgrejer).
• Jag har samlat alla mina favoritrecept i ett fint litet häfte till tonåringen som mer eller mindre har flyttat hemifrån (så hon inte behöver äta wok precis varenda kväll...).
• Jag har skänkt 100 kronor till Rädda Barnen för varje julfirare härhemma (och vi är ganska många...).
• Och till den äldre generationen i familjen - som inte är on-line - har jag faktiskt skrivit ut valda delar av bloggen (på dubbelsidigt papper förstås!).

Avslutningsvis ett julklappstips som jag hittade efter att jag redan fixat klart mina egna:

http://shop.manniskohjalp.se/

Nu får jag bara hoppas att ingen av julfirarna läser här i bloggen förrän efter julklappsutdelningen på onsdag...

Låtom oss vara stolta över vårt engagemang

Med glädje läser jag i senaste numret av Amelia (26/2008) - och ja, jag vet, det är jag som läser Mama, Amelia och tittar på TV4 och Sara som läser Vi och lyssnar på P1, men det står jag för :-) - att svenska folkets engagemang i omvärlden ökar, i synnerhet hos den yngre generationen. Vi skänker miljarder till välgörande ändamål, och då tycker jag att vi kan få vara stolta över det i stället för att någon som gör mer än skänker pengar trycker ner i halsen på oss att vi gör det för att döva vårt dåliga samvete. So what, de som är i nöd skiter väl i vilket givarens motiv är så länge hjälpen kommer fram och gör skíllnad. Sen skulle självklart många fler kunna göra mycket mycket mer.

På tal om Saras inlägg om att handla begagnat läser jag också att vi skänker mer och mer av våra kläder och prylar till Myrorna och liknande organisationer. Visst är det något att glädjas åt mitt i julkonsumtionshysterin! Många många människor lägger ner massor med ideellt arbete på allt ifrån idrottsföreningar till strumpstickning åt hemlösa och verksamhet av typen jourhavande medmänniska. Och alltfler söker jobb som volontärer i utvecklingsländer.

Just nu är kanske mitt engagemang i omvärlden utifrån sett lägre än tidigare. Jag delar inte längre ut flygblad för ett av de politiska partier som jag tycker mest stämmer överens med mina övertygelser. Jag har hoppat av mitt uppdrag som medlem i den ideella språklärarföreningen o.s.v. Ett krävande jobb och en stor familj tar en alltför stor del av engagemanget just nu.

Men eftersom jag har bestämt mig för att försöka leva efter principen good enough väljer jag att i stället vara nöjd över det lilla jag faktiskt gör. Vi har ett fadderbarn i Burkina Faso, vi ger pengar till diverse organisationer, vi skänker alla kläder vi har vuxit ur eller tröttnat på och om det ger mig lite mindre dåligt samvete så kan det väl få göra det? Jag tror också att jag har blivit en bättre lyssnare som faktiskt engagerar mig mer i mina familjemedlemmars, vänners och kollegors liv och välbefinnande än när jag var yngre. Och åtminstone det tycker jag är ett engagemang jag kan vara stolt över.