Livstids julkalender: Årets julklapp?

Nästan varje år sedan Livstidsbloggens tillblivelse har jag passat på att inför julen skicka ut en uppmaning om att tänka till lite extra i julklappshandeln. Att köpa mindre, tänka mer på miljön och - framförallt - på dem som inte med självklarhet skriver listor med önskningar som de kan räkna med går i uppfyllelse.

Årets tips handlar om initiativet Matkassen. Här förmedlar ett gäng engagerade privatpersoner akuthjälp till barnfamiljer - matkassar, kläder och annat - som hamnat i en situation där de inte får det att gå ihop ekonomiskt. Det borde inte behövas i ett land med ett väl utbyggt välfärdssystem, men det händer likväl hela tiden att skyddsnätets maskor blir för stora. För mig känns det bra att kunna göra en liten insats, om jag har möjlighet. En dag kanske jag själv behöver den hjälpen.

Just nu inför julen kan du anmäla dig som Julgivare, och matchas då med en familj i din omgivning. Idag har jag, tillsammans med en annan givare, samordnat insatser och ett par dagar före julafton kommer jag att åka till den här familjen med ett par matkassar och några julklappar. Det innebär kanske att mitt eget julbord kommer att digna lite mindre, men jag känner på mig att det jag äter kommer att smaka så mycket bättre. För det är ju t.o.m. konstaterat i forskning - att dela med oss är en av de mest lyckobringande aktiviteter vi kan ägna oss åt. Egoistisk altruism, med ett finare ord.

Om du blir gillare på Matkassens Facebooksida kan du också se var det för närvarande finns akuta hjälpbehov. Hittar du inte någon i ditt närområde finns alltid möjligheten att skicka presentkort på mat eller kläder.

Vill du ha fler idéer i julklappsköpartider? Titta in på några tidigare blogginlägg!

2008: Ett givande liv
2008: Mitt julhjärta klappar i ny takt
2009: Julstressbrist och julklappstips
2011: Klappar i sista minuten
2012: En stilla vädjan i adventstid

Tänk om något sådant här kunde bli Årets julklapp i stället för en råsaftscentrifug!

Livstids julkalender: En stilla vädjan i adventstid

För varje år som går försöker jag göra vår jul lite mer hållbar än den förra. Det blir allt mer ekologisk mat på julbordet och julklappshögarna blir också lite mindre. De klappar som ändå hittar dit är delvis köpta second hand och delvis består de av upplevelser i stället för saker. Några nyinköpta julklappar finns där i korgen, men de blir färre för varje år. Den här gången känns det som att vi har tagit ytterligare ett viktigt kliv genom att bestämma oss för att vi vuxna inte ger varandra några julklappar alls.

En tradition sedan ett antal år tillbaka är att för varje julgäst i vårt hus skänka en summa pengar till bistånd av olika slag (t.ex. vätskeersättning via Unicef eller pengar till Rädda barnen). Förra året gick familjens lilla bidrag till Musikhjälpens kamp för att alla flickor ska få gå i skolan, och i år går det också till Musikhjälpen, vars syfte den här gången är att stötta arbetet med att barn i slummen ska få tillgång till rent vatten. Tänk att något som är så självklart för oss här i Sverige inte alls är det på många ställen. Att ett barn i minuten dör av brist på rent vatten och att flickor ibland får gå långt till en toalett och riskerar att bli våldtagna på vägen dit eller på själva toaletten.

Min stilla vädjan i adventstid är att du också tänker till kring det här med julklappar, både för miljöns skull och för att du kanske kan avvara några hundralappar från julklappsinköpen för att bidra till en lite lite bättre världen. Min elvaåring har startat en egen insamling för Musikhjälpen. Den heter Bry er!!! och du skickar ett bidrag via din mobiltelefon genom att klicka här. Tänk om alla Livstidsläsare ville bidra med 50:-, det skulle bli riktigt mycket pengar! 

Livstids julkalender 2011: Klappar i sista minuten

Lyssnar på arkiverade Tankar för dagen i mobilen på väg hem från kursexamination i Jönköping - vilken skatt av små femminutersfunderare! Alice Bah Kunke gör en intressant observation. Årets julklapp är en prenumeration på en matkasse, som innehåller ingredienser och recept för en familj för vecka. Ett par hundralappar kostar det att slippa tänka och handla (mellan femhundra och tusen för själva kassen inklusive maten), och det kan man ju tänka sig är fiffigt i en tid då vi har svårt att hinna leva.

Å andra sidan, konstaterar hon, kostar en veckas hela matkasse för en familj i Ukraina mindre än vad bara själva den svenska matkassetjänsten kostar. Mitt i all vår shoppingstress kanske fler borde fundera på om man skulle kunna kapa lite på det ordinarie julklappskontot och i stället skänka pengar någonstans där de behövs bättre. De senaste åren har jag skänkt 100:- för varje julgäst härhemma till olika organisationer. I år blev det Musikhjälpen (som samlade in pengar för arbetet med att flickor ska få gå i skolan) som fick mina extra julklappsslantar.

Här kommer några sista-minuten-klapptips till dig som känner att du faktiskt inte behöver lägga de där extra hundralapparna på ännu en julklapp till någon som redan har allt.

Svenska Kyrkans matkasse - ingen hemkörning, inga råvaror, inga recept utan bidrag till att mätta magen hos någon som verkligen behöver

Unicef - alltifrån vaccin och medicin till cyklar och skolsaker

Rädda Barnen - tänd en stjärna för jordens barn (förlossningskit, utbildning, rent vatten, familjeåterförening)

Bris - ge ett bidrag till arbetet med att hjälpa barn i Sverige som mår dåligt

IM (Individuell Människohjälp) - handla i glädjeshoppen, kanske en get till en familj i Zimbabve, skolavgift till en flicka i Malawi eller träd i Himalaya


PS! När jag för en tid sedan lade ut en uppmaning om att skänka pengar till Världens Barn i en Facebookgrupp om barns rättigheter, fick jag en rejäl utskällning av en person som var hjärtligt trött på alla välgörenhetsgalor och insamlingar. Hennes tes var att fattiga länder aldrig lär sig ta eget ansvar så länge vi ger dem bistånd. Jag kan förstå hur hon resonerar till viss del (självklart behöver vi också arbeta för att förändra dysfunktionella regimer), men samtidigt tänker jag aldrig låta principer stå i vägen för livräddande insatser. Kan jag hjälpa på något sätt - genom pengar eller kunskap - så tänker jag göra det. Så det så.

Julstressbrist och julklappstips

Nu är vi där igen med bara en vecka kvar till jul. Människor far runt som bollarna i Lottomaskinen - stress på jobbet, stress hemma, allt ska fixas, krav inifrån och utifrån. Trots att jag gör JUL I KUBIK varje år - har massor av mer eller mindre konstiga traditioner med mig i bagaget som jag helt enkelt inte vill leva utan - kan jag helt ärligt säga att jag sällan är så lugn och tillfreds som de här sista veckorna före jul. Jag njuter så oerhört av allt ifrån nejlikeapelsintillverkning med barnen till det klippta granriset på köksgolvet på julafton, en tradition från min morfars barndomshem i Halland. Väldigt, väldigt sällan känner jag av den julstress som alla pratar om och som i stort sett varenda livsstilsmagasin med självaktning har hittat ett recept mot.

Och så var det detta med julklapparna. Jag har erkänt det förr och jag gör det nu igen - jag tycker verkligen om att köpa julklappar, slå in fina paket och lägga i den gamla flätade korgen i vardagsrummet. Däremot bestämde jag mig förra året för att tänka mer och köpa mindre. Jag köper mer av nyttiga saker som jag vet att mottagarna ändå skulle ha skaffat själva och mer av upplevelser i stället för prylar (biobesök till de vuxna och Karlsson-på-taket-teater till barnen). Och så gör jag en favorit i repris till den äldre generationen som inte hänger på nätet dag och natt som jag själv... Jag skriver ut några väl valda blogginlägg att smälta efter julskinkan.

Jag ger också den typ av julgåvor som inte ger min mottagare något annat än tillfredsställelsen att ha kunnat hjälpa några människor i världen som har det sämre ställt än man själv. I år köper jag exempelvis poliovaccin, gröt och vätskeersättning från Unicefs gåvoshop. Andra exempel på organisationer som erbjuder den här typen av gåvor är Individuell Människohjälp (IM) och Plan. Eller varför inte göra som jag gjorde förra året - sätta in pengar till en organisation som Rädda Barnen, Stadsmissionen, SOS Barnbyar eller Greenpeace och själv skriva ut ett gåvobrev till mottagaren?

Mitt julhjärta klappar i ny takt...

Har skrivit om givande och julklappar tidigare, och inser hur det vi skriver här på bloggen verkligen påverkar mig. Jag är van vid att förstå saker på ett intellektuellt plan ganska fort, men för att det ska gå in i hjärtat och verkligen sätta sig måste jag (a) skriva ner det och (b) läsa det jag själv har skrivit vid upprepade tillfällen. Därför är nog den här bloggen något av det bästa jag någonsin har gjort för min egen skull - och kanske också för världens.

För första året på mycket länge har jag verkligen funderat mycket på detta med julklappar. Senast var för nästan tjugo år sedan då hela min familj under några år bytte ut våra julklappar mot pengar till välgörande ändamål. Vet inte varför vi slutade med det... Delvis kan det nog ha att göra med att det plötsligt kom ett barn med i bilden.

I år ger jag fortfarande en del saker, men...

• Jag har köpt betydligt mindre än jag brukar.
• Jag ger fler upplevelser, t.ex. besök på bio och äventyrsbad till mina småbarn och konsertpengar till äldsta dottern.
• Jag ger sådant som jag vet ändå skulle ha inhandlats efter jul (nya glasögon till maken, en lampa till mamma i stället för en som har gått sönder).
• Jag ger förbrukningsvaror som också skulle ha inhandlats ändå (duschtvål, pysselgrejer).
• Jag har samlat alla mina favoritrecept i ett fint litet häfte till tonåringen som mer eller mindre har flyttat hemifrån (så hon inte behöver äta wok precis varenda kväll...).
• Jag har skänkt 100 kronor till Rädda Barnen för varje julfirare härhemma (och vi är ganska många...).
• Och till den äldre generationen i familjen - som inte är on-line - har jag faktiskt skrivit ut valda delar av bloggen (på dubbelsidigt papper förstås!).

Avslutningsvis ett julklappstips som jag hittade efter att jag redan fixat klart mina egna:

http://shop.manniskohjalp.se/

Nu får jag bara hoppas att ingen av julfirarna läser här i bloggen förrän efter julklappsutdelningen på onsdag...

Ett givande liv

Såhär i julklappstider tycker jag att det kan vara på sin plats med en reflektion kring fenomenet givande. Tänk att vi under några hektiska veckor i december får givmildhetsfnatt och köper gåvor för miljarder. I min familj är vi barnsligt förtjusta i att köpa och slå in julklappar, vilket går emot vår strävan att försöka leva någorlunda miljövänligt och inte konsumera alltför mycket av sådant som inte ligger långt ner i behovstrappan. Den här julen tänkte jag i alla fall försöka byta ut några julklappar mot upplevelser (se vidare nedan).

I en artikel i tidningen Psychologies (december 2008) läser jag om flera intressanta forskningsstudier som behandlar just givande och vänlighet (som jag skrivit om tidigare) och vilka positiva effekter det kan ha, inte minst för den som ger. Stephen Post, doktor i bioetik säger t.ex. att ”One of the best ways to overcome stress is to do something to help someone else”. Dr Elizabeth Dunn berättar också om en studie där hon fann att personer som gav bort presenter upplevde sig lyckligare än de som köpte saker till sig själva, detta oavsett gåvans ekonomiska värde.

Men om vi nu vill ge utan att konsumera? Ja, varför inte ge av vår tid? Tänkte avsluta med några alternativa julklappstips från Jörgen Larsson på Tidsverkstaden):

* Ett klippkort där du själv ger massage till mottagaren
* Fika, restaurang-, bio- eller teaterbesök tillsammans med dig
* Tre färdiglagade middagar som du levererar hem till mottagarens dörr
* Ommålning av ett rum, fönsterputsning eller garagerensning hemma hos mottagaren
* Barnpassning
* Julgodis som du har gjort själv
* Dina egna favoritrecept inskrivna i en fin liten bok

Ett annat tips är en suverän present som jag fick av Sara till min födelsedag för ett tag sedan: ett antal riktigt bra poddradioprogram från årets omgång av Sommar i P1, den amerikanska radiostationen This American Life och Saras eget Studio Storkeboda. Vilka härliga timmar jag har haft i bilen när jag lyssnat!