Idag har vi för första gången fått höra hjärtljuden från det lilla livet som växer i min mage. Tänk att det känns lika magiskt fantastiskt som första gången för nästan tjugo år sedan. Kanske borde man vara lite mer blasé när man är gravid för fjärde gången, men jag känner i stället att jag måste njuta av detta extra intensivt - eftersom det definitivt är mitt sista barn.
Vad märkligt detta att det finns en liten person som ingen av oss känner ännu, men som - när hon eller han kommer - genast blir oerhört självklar. Det har förundrat mig varje gång: hur en ny individ så snabbt blir en del av familjen, och att det därefter inte går att föreställa sig hur livet var innan hon kom och tog sin plats.
1 kommentar:
Det lustiga är att detta gäller även familjemedlemmar som man inte är släkt med "egentligen" som t ex styvbarn, de banden är forever de också.
Skicka en kommentar