Summerar intrycken efter dagens föredrag med Agneta Sjödin. Hennes gåvor till just mig vid just det här tillfället var:
Tilliten, till att föredraget reder ut sig utan anteckningar eller inövat manus
Chosefriheten. Inga "schexter" som min mormor brukade säga, inga försök att klä upp budskapet i lånade ord, göra något märkvärdigare än det är. Befriande kontrast till min egen ordfetischism.
Meditationen. Nu när Elizabeth Gilbert, Maria och Agneta Sjödin på kort tid har sagt sitt, vad har jag att sätta emot? Särskilt när jag märker att det dom säger fastnar i mina receptorer och hänger kvar, inte påstridigt utan i stilla väntan på det rätta tillfället. Deras tankar om opretentiös meditation som andliga mikropauser i vardagen hakar i mina funderingar om hur jag möter mina barn. Perspektivet och lugnet borde smitta av sig bättre så än genom mer sällsynta metafysiska maratonlopp. Kanske är det dags när glasrummet är färdigare. På vägen dit är jag ju den mediterande målaren som kanske laddar rummet med rätt energi. Ett andetag för varje penseldrag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar