De vackraste orden

De senaste veckorna har jag varit låg, lägre än på länge. Sjuka och gnälliga barn. En rad inställda trevliga sociala aktiviteter. Sömnbrist. Resultat: en ovanligt grinig mamma. Kanske känns det extra tungt just för att jag så ofta mår så bra annars numera. Lite välmåendeknarkare har jag nog blivit. Det är bara att ta ett djupt andetag och acceptera att ibland är livet inte någon Bullerbydröm, hur många söta ungar man än har begåvats med. Och sen sakta men säkert sega sig uppåt med hjälp av diverse klätterrep. Svettiga träningspass och fina samtal i vår Livstidscirkel. En lång kram tillsammans med mannen jag älskar men ibland inte ser när jag tjurar ihop. Ett plötsligt kvillrande tvååringsskratt mittemellan gnällstunderna.

Och så hittar jag listan med ”De vackraste orden jag vet” som jag samlat på mig i mitt ex av vår bok Älskade lista. Det är ju en av finesserna med att samla på glädjeämnen när livet leker – då har man en burk att gräva i när det känns mer som kolgruva än lekstuga. Orden jag skrivit ner får mig att klättra flera pinnhål på stegen på bara några sekunder:

Längtansrymd – Bodil Jönssons ord för det där som många av oss nog skulle må bra av att ge oss lite mer utrymme för i en tid med högt tempo och snabb tillfredsställelse av många av våra behov

Mundekulla – ordet som är lika vackert som platsen det beskriver, kurs- och retreatgården där Sara och jag har fått äran att arrangera årets upplaga av det traditionstyngda samtalscirkellägret Circle Way Camp i juli

Sommarmorgon – ett ord som nästan känns som om det kommer från ett främmande språk när vinterkylan nyper i kinderna eller snöslasket smaskar runt kängorna, men som jag börjar ana möjligheterna till en dag då februarisolen inte bara ger ljus utan även lite värme på mina bleka kinder

Pilgrimsvandring – ordet för äventyret jag vet att jag ska ge mig ut på en gång när Bullerbyungarna blivit lite större och kan vara ifrån sin mamma (och jag från dem) tillräckligt länge för att jag ska hinna vandra alla åttio milen till Santiago de Compostela

Andningsgunga – ett nytt ord för citat och foton att vila i, upphittat på bloggen Punctum Saliens, och som när jag ser det genast gör min mentala luft lättare att andas, och förflyttar min fysiska andning från bröstet ner till ankaret i magen

Kreativitet – ett ord som beskriver den underbara känslan när inspiration och flow plötsligt finns där, idéerna flödar och pennan (eller tangentbordet) börjar glöda

Frihet – ordet som kan betyda så olika saker för olika människor i olika sammanhang, men som just nu för mig pekar på den framtid jag har valt ut åt mig, där jag äntligen har satt mig själv i mitt yrkesmässiga förarsäte

Det finns fler ord på min lista, men dem spar jag tills nästa gång jag tappar greppet om livsglädjen.

Hääärligt väääder!

Så spännande det är när man upptäcker att man har förändrats - utan att riktigt ha lagt märke till resan dit. Jag läser med förundran mängden statusrader på Facebook som den senaste tiden kommenterat - framförallt det dåliga - vädret. Att döma av dessa noteringar verkar många vänners och bekantas väl och ve vara relativt avhängigt av om solen skiner eller om regnet piskar mot kinden under cykelturen till jobbet. Det suckas och stönas över regn, grådask, blåst, snöbrist eller dess motsats. Och jag känner så väl igen mig - såhär har jag också känt. En solig dag var en bra dag. En regnruskig dag var en dålig dag. Oktober till april var en enda lång väntan på att ljuset och värmen skulle återvända. Enkel matematik.

Men något har hänt. Med växande ålder har vädret fått allt mindre makt över mitt välbefinnande. Jag njuter fortfarande enormt av solsken över böljande gröna - eller snötyngda - åkrar hemma i byn, men idag avgörs mitt mående så mycket mer av vad jag gör och vad jag tänker. En riktigt ruggig hösteftermidddag kan jag vara minst lika jublande och förundrad över det sköna i tillvaron - stort eller smått - som en krispig försommarmorgon. Precis som en solig dag kan ha en kvarnsten runt halsen om något redan känns tungt inuti.

Livstid - mitt eget Happiness Project

Det handlar om lycka. Inte igen, tänker väl du som har hängt här ett tag... Tröttnar hon aldrig? Nähä, jag gör inte det, för är det något jag fortsätter sträva efter här i livet så är det att må så gott och vara så lycklig som möjligt. Och uppenbarligen är jag inte ensam, eftersom en av mina favorittidningar, Leva PS!, fortsätter leverera nya forskningsrön och tankar på detta tema i så gott som varje nummer.

Jag har läst om hur den positiva psykologin har definierat om lyckobegreppet, så att man nu ofta talar om välmående i stället för lycka (ett mer hållbart begrepp i vardagen). Man pratar också om att det inte finns en universal lyckoformel, utan att olika människor blir lyckliga av olika saker, även om det finns vissa grundläggande komponenter som de flesta mår bra av - exempelvis goda relationer och en känsla av meningsfullhet i tillvaron.

Men just detta med olika individers idéer om vad som gör dem lyckliga - eller välmående - fångar mitt intresse, och passar bra in med den bok jag just läser: Gretchen Rubins The Happiness Project. Det som tilltalar mig är att Rubin beskriver just sitt lyckoprojekt, det hon har tagit till sig utifrån mängder av läst litteratur. I stället för att säga "Gör så här så blir du lycklig!", berättar hon insiktsfullt och med en god portion humor och självdistans om hur hon under ett år utforskar ett område per månad med syftet att bli lite lyckligare. Viktigt i sammanhanget: det handlar inte om att bli lycklig utan om att hon faktiskt redan är ganska lycklig och vill utforska och utöka känslan ytterligare. Och jag kan själv välja vad jag vill ta till mig av och kanske pröva för egen del om jag inte redan gjort det.

Rubin utforskar bland annat hur hon kan rensa i röran (som både jag för längesen och Sara nu häromdan bloggat om förut), ge mer kärlek i sin relation, satsa mer på nya och gamla vänner och prova nya aktiviteter. När hon emellanåt utvärderar hur det går (jag har inte läst klart än och därmed inte sett någon slutsummering), konstaterar hon att hon faktiskt märker positiva förändringar i sitt välbefinnande. Om du är nyfiken på Rubins projekt, kika in på hennes blogg.

När jag läser inser jag att jag också har ett eget pågående lyckoprojekt, där jag under flera års tid jobbat aktivt (om än långt ifrån så strukturerat som Rubin) med att öka mitt välmående - och det stavas LIVSTID. Här är några viktiga ingredienser i just min lyckoformel och ni som läser bloggen känner förstås igen er:

* Jag försöker uppmärksamma och njuta intensivt av alla små märkvärdiga och omärkvärdiga ögonblick som jag tidigare mycket oftare lät passera, och jag tar ut mer glädje inför särskilt trevliga händelser i förskott.

* Jag njuter också i efterhand genom att hylla ögonblicken på Facebook, med ett inlägg i bloggen eller en rad i min kvällsbok. Jag pratar med barnen om sådant vi gjort och vi sätter oss ibland med våra album för att minnas det som förevigats (ja, jag är en sån där dinosaurie som fortfarande beställer kort och sätter in dem - klokt, sa en proffsfotograf jag mötte häromsistens, om ett antal år kommer inga digitala bilder att vara tillgängliga längre när filformaten förändras...).

* Jag försöker ibland omdefiniera mina tankar i en mer positiv riktning, exempelvis när jag bygger om gräsklippningen till ett gympass eller när jag bestämmer mig för att i stället för att stressas över allt jag inte hunnit läsa och lyssna på, se det som en skattkista jag har kvar att ta del av. Yummie!

* Jag satsar aktivt på att lära känna nya människor eller tittar ibland bara för en kort stund in i tittskåpet hos någon jag inte visste mycket om (i ett IRL-möte eller via radio och TV). På det viset lär jag mig också mer om mig själv.

* Jag försöker ägna mycket tid åt det goda samtalet, med familj, gamla vänner och nya. Att så ofta som möjligt gå lite mer på djupet och inte fastna så mycket i det ytliga och det som kretsar kring det materiella, utan mer om tankar, känslor, drömmar och visioner.

* Jag gör så mycket jag kan för att få utlopp för min kreativitet - framförallt genom mitt skrivande, men också exempelvis tillsammans med barnen.

* Jag försöker läsa så mycket jag bara hinner (romaner och intressanta artiklar) och lyssna på bra radio (Sommar, Vinter och Tankar för dagen ligger i topp) när jag kör bil eller som ackompanjemang till vardagssysslorna.

* Jag strävar efter att våga visa mig som den jag är (hela varvet runt, de 360 graderna) - på jobbet, på Facebook, med vännerna. Det har tagit mig lång tid att känna den tryggheten, men nu tycker jag att jag har kommit långt. Jag ägnar så oändligt mycket mindre tid än förut åt att försöka passa in och vara så som jag tror att andra vill att jag ska vara.

* Jag stillar då och då mitt konstanta tankebrus genom en stunds avslappning eller meditation.

* Jag försöker så mycket jag kan att röra på mig och få frisk luft. Just den punkten har det varit lite dåligt med i höst, efter ett underbart utomhusår som föräldraledig 2010, men jag skriver det på min önskelista för det kommande året - den som jag för flera år sen bytte ut mina nyårslöften mot.

(Hoppsan, hm, nu blev det visst en lista igen...). Och ja, jag är lycklig, just här och nu. Inte alltid jublande glad (men oftare och mer intensivt än någonsin tidigare), ibland riktigt låg (men mer sällan och under kortare perioder). Framförallt mycket oftare allmänt nöjd och tillfreds, och med mer ork och energi i vardagen. Märkvärdigare än så behöver det inte vara. Vad gör just dig lycklig?