Sommaren med stort S

Igår kväll ställde vi klockan för första gången på åtta veckor. Dags att skola in lillebror på nya dagiset. Dags för åttaåringen att förenas med kompisar på älskat fritids (elvaåringen har ledigt en vecka till). Dags för mig och Mannen att ta itu med våra jobbliv lite mer på riktigt.

En del har det jobbats även under sommaren, i synnerhet för min del, eftersom vi hade deadline på webbmaterialet till vårt gemensamma fackboksprojekt idag. Här har skrivits och korrekturlästs, framförallt sena kvällar och nätter när barnen sovit - i svärfars stuga, i lägergårdskök, i tält och hemma i soffan - men också en stund då och då på dagtid, under bilfärder och till och med på stranden.

Det kanske låter galet att inte ta helledigt, men för mig har det möjliggjort de där åtta veckorna hemma med barnen. Och jag har nog aldrig förut känt mig så utvilad efter en semester. Jag tror faktiskt att det har varit den bästa sommaren någonsin. Vad är det då jag kommer att minnas från min Sommar med Stort S? Jo...

• Baden. Tack vare det fina vädret blev det osedvanligt många, i hav på såväl öst- som västkusten, men de flesta hemma i vår egen vackra Smålandssjö. Allra mest kommer jag att minnas känslan av att klyva en nästan spegelblank yta vid ett ljummet kvällsdopp där med barnen.
• Veden. Det här är sommaren då jag på allvar blev vän med vår vedklyv. Snart är jag klar med alla de trettio kubikmeter jag föresatte mig att klyva på egen hand (sedan Mannen sågat upp stockarna i halvmeterslängder). Detta jobb som jag tidigare betraktade som ett av alla trista måsten blir för varje år alltmer behagligt. I år har jag riktigt längtat till min vedbacke, där jag tillbringat så många timmar, alltid i sällskap med ett bra radioprogram (Sommar, Kropp och Själ, Oförnuft och Känsla) och alltsomoftast även med något barn i närheten, antingen arbetandes och pratandes sida vid sida med mig, eller (som på kortet) bara hängandes där med något eget projekt (i det här fallet Alfons Åberg på YouTube). 
• Sommar-programen. Det blev ännu en sommar då jag lyssnat på rubb och stubb för att gå utanför min komfortzon och inte bara välja utifrån det jag tror i förväg tilltalar mig. Återkommer med topplistan för 2013 när alla program är sända och avlyssnade. 
• Skrivandet. Förutom färdigställandet av den senaste fackboken, började sommaren storstilat (redan före semestern) med skrivretreaten i Älvdalen, då jag äntligen kom igång med min roman, och min och dotterns barnbok tog form på allvar. 
• Det andliga. Slutligen var det här sommaren då jag tog itu med något som jag burit inom mig ända sedan barnsben, men inte släppt upp till ytan på allvar förrän nu: mitt intresse för andlighet och medialitet. Det har blivit två kurser, en seans, jag har läst en oerhört fascinerande bok och kvällsmeditationen har utvecklats från behaglig avslappning till dagens mest magiska stund. 

När jag tänker på hur många det är som just idag (eller kanske förra måndagen eller nästa) suckande går tillbaka till en arbetsplats där de vantrivs, med en enda stor längtan till nästa sommar och semester, önskar jag innerligt att de i stället kunde känna samma känsla som jag - att semestern var fantastisk och livgivande, men att jobbvardagen är lika fantastisk och livgivande. Bara på ett annat sätt.  

Min färg, mitt liv, min bok

Den här månaden kliver jag utanför min komfortzon och provar något som jag länge har drömt om. Jag går en distanskurs i medial utveckling. Att jag tror på en massa saker som vi inte kan se är ju inget nytt, men det här är inte en kurs där man blir ett medium. Det handlar helt enkelt om att utveckla sin intuition, och vi är en grupp människor som tränar den genom olika övningar från vår kursledare. Den här veckan fick vi bland annat i uppgift att känna in någon annan i gruppen (som vi ju inte träffar fysiskt) och försöka koppla en färg till den personen.

Idag hörde en deltagare av sig och berättade att hon hade valt att känna in just mig, och jag blev så glad över hennes ord - färgen hon valt och hur hon förklarade det hon upplevde. 

"Färgen jag får till mig från dig är gul, härligt varm och strålande solgul med inslag av guld. Får en positiv, skapande och mycket kreativ känsla med en stark längtan till självförverkligande. Du har helt enkelt hittat din inre sol och du låter den lysa och beröra alla som du möter."

Just den här veckan känns orden om kreativitet så oerhört passande, då jag släppt lös den på riktigt för första gången sedan jag var barn och drömde om en författarkarriär. Under några underbara dagar på skrivretreat på vandrarhemmet Tre Björnar i Älvdalen tillsammans med min äldsta dotter har äntligen det romanprojekt som funnits i mitt huvud så länge hittat vägen ner till mina tangenter i datorn. Lite nervös var jag allt - tänk om inte inspirationen skulle infinna sig nu när jag faktiskt hade gett mig själv tiden att skriva. 

Och så flöt det på som rinnande vatten. Orden bara kom och nästan skrev sig själva. Visst, det är kanske inte så konstigt, eftersom historien bygger så mycket på mina egna erfarenheter, men det gladde mig att det inte heller var några problem i de delar där jag lämnar det självbiografiska. En synopsis, en baksidestext och tjugofem sidor romantextsidor tog form där i de vackra dalaomgivningarna, och nu ser jag fram emot fortsatt arbete med boken under sommaren med ungefär samma känsla som i en ny förälskelse.

Hos min frisör igår fick jag ännu mer bränsle till skrivandet, i en artikel som handlade om precis det jag skriver om - att vara en kvinna i sandwichgenerationen, klämd mellan krav från åldrande föräldrar och egna barn, samtidigt som vi gör karriär. Allt fler hamnar i den situationen, då vi föder barn senare och därmed har äldre föräldrar när vi väl blir föräldrar själva. Jag har varit där och jag har tagit mig igenom det. Kanske kan mina erfarenheter hjälpa någon annan. Kanske kan de tankar och känslor jag förmedlar beröra. Kanske kan läsandet ge lite tröst. Nu skriver jag boken jag själv hade velat läsa.