Strunta i etiketten

Såhär års är det många nya liv som ska börjas, färska gymkort som verkligen ska nyttjas och familjerutiner som äntligen ska fås ordning på. I den andan åker jag och Etta till Möbelvaruhuset.
Under bilfärdens samtal, circle way style, kommer vi in på att vara periodare. Inte i missbrukartermer utan när det gäller drivkrafter och sinnesstämningar. Om att växla mellan eftertänksam djurrättsetiker och kompisfnissande långnattspratare, till exempel. Att det kan vara lite knepigt när prioriteringarna svänger snabbt, för omgivningen, men också för en själv. Vem blev jag nu? Och vart tog hon vägen som jag var nyss?

Så läser jag några rader ur boken Ingen skam i kroppen - frigör din sexuella kraft av Charlotte Rudenstam:

"Du behöver träna dig på att släppa mycket av det som du tror att du vet (’jag är sådan, inte sådan’) och att erkänna hur den kunskapen begränsar din förmåga att ha en direkt erfarenhet av det pågående ögonblicket. Det är faktiskt så att kunskapen du bär med dig, (med sitt bagage av koncept, fördomar och trosuppfattningar) gör det omöjligt för dig att uppleva ögonblicket. När du erkänner att du inte vet, kan du vara närvarande i varje upplevelse som livet ger dig."

Trista fakta för en sån som jag, som älskar att studera och analysera både mig själv och andra. Inte minst mina arma barn får en hel del etiketter klistrade på sig, etiketter som de säkert kommer att klistra över min stora trut en vacker dag, som Piff och Puff gör med Pluto på julafton. Förlåt, men jag har så svårt att låta bli.

 

I väntan på att jag lär mig släppa det där helt får jag väl trappa ner genom sätta notislappar på mig själv och andra, istället för mormors gummerade syltburkslappar som krävde tio timmars vattenbad för att lossna. Den hyperaktiva fas jag är inne i nu till exempel – sista semesterveckan med Mannen på jobbet och mig själv i värsta terminsstartsformen; frivilligt sättandes väckarklockan, skuttandes mellan målarstegen och datorn, energisk och resultatorienterad.

Det här är inte mitt nya jag. Det är inte heller en villfarelse om livets mening, att skaka på huvudet åt när jag har lugnat ner mig. Det är en del av mig som behöver utlopp just nu. Och när rycket har gått över och jag kanske går in i en vara-mer-än-göra-fas, som i våras, då finns det nymålade garaget kvar som ett bevis på att den här veckans fokus tillförde sitt.

Tänk om det jag hittar är det jag söker

Jag hittar små skatter dessa dagar. Inga Stora Svar utan små fragment som jag vet har eller kommer att få betydelse, även om jag inte än vet hur. Häromdagen tänkte mitt huvud: ”Det viktiga är inte vad jag jobbar med utan vem jag är.” Det är ju bra nära en självklarhet, men jag ser det mer som ett budskap om vilket fokus jag ska ha den kommande tiden, efter att ha rotat runt rätt grundligt i mina yrkesmöjligheter. Men hur, på vilket sätt, med vilket mål jag ska lära mig mer om vem jag är, det vet jag inte alls.

Inspiration kommer från många håll: I filmreklamen på hyr-DVD:n talar Nelson Mandela direkt till mig: ”I am the master of my soul.” De orden får åka ner i min lilla skattlåda som jag har gjort i slöjden. Nelsons uppdykande – tillsammans med en hel del ur boken Drömliv av Kajsa Ingemarsson och Karin Nordlander – vill kanske uppmana mig att hia mig lite, inte ha så bråttom, inte hasta vidare så, inte bli rastlös intill ilskans gräns. Tänk då och då på Nelson Mandela, Sara.

Och så kommer Bang, journalisten och krigskorren Barbro Alving. Hon stegar resolut ut ur boksidorna i Beata Arnborgs biografi Krig, kvinnor och gud. ”Det har starkare än någonsin gått upp för mig att det inte räcker att ha fått en hjärna och ett hjärta, det vill till att göra någonting snyggt av och med dem.” Barbro är ung och söker enligt Beata Arnborg svar på Vilhelm Ekelunds förpliktigande ”Det är din dag du sätter in i tiden, märket av din dag.” Något viktigt finns det där.

Det gör det också i Charlotte Rudenstams på alla sätt generösa julkalender Vägen till ja från hennes blogg Ingen skam i kroppen (första avsnittet finns här). Som ett korrespondensuppdrag i den egna själen med omgivningar. Spännande, berörande och mycket modigt.