Och lättnaden efteråt...

Okej, okej, det är nån som vill säga mig nåt. Tre händelser på en dryg vecka som tillsammans förstärker budskapet. Att inte ta för givet. Att fortsätta vara tacksam. Det är ju så lätt att glömma, mitt i vardagsbruset, och alltså måste jag bli påmind, igen och igen. Det räcker liksom inte att ha tillfrisknat från cancer, återhämtat sig från en tur in i väggen och några andra upplevelser av samma typ. Fast den här gången är händelserna betydligt mindre dramatiska.

Först situationen då jag förtvivlat försöker öppna vår bildörr med en nyckel som visar sig gå till Saras bil (hon har lånat min nyckel för att sätta på cykelställen med sin cykel på vår bil inför en gemensam tur hem till henne på kvällen). Lättnaden när vi kommer på vad som är felet - innan jag hunnit få tag på make som satt sig i bil med treåring och kört två och en halv mil till stan för att undsätta mig.

Därefter stunden av panik på tåget hem från Göteborg då jag inte hittar mina tågbiljetter och i huvudet börjar formulera hur jag ska förklara att jag minsann faktiskt är både fyrbarnsmor och universitetslektor (jepp, där tänkte jag mig att jag skulle dra lite nytta av detta faktum för en gångs skull) och definitivt inte typen som försöker planka. Lättnaden när jag kommer på att jag råkat lägga biljetterna i resväskan, och inte i ryggsäcken, och slipper stå där med byxorna nere och töntiga ursäkter.

Och så den stora ledan som infinner sig när tåget till Stockholm blir fast i Årstaberg, med bara några minuter in till Centralen - som är helt strömlös. Irritationen över att min mysiga kväll i hotellsängen med datorn och tiden för skrivande blir allt kortare. Tanken på att kanske behöva tillbringa många timmar på tåget, komma till morgonmötet med natt-på-utkylt-tåg-frisyr i stället för utsövd, hotellfrukostmätt och nyduschad. Lättnaden när vi efter knappt två timmar kommer loss och jag får åtminstone ett par mystimmar på hotellet innan tröttheten tar ut sin rätt.

Varje gång tänker jag att TACK! för att jag fick uppleva det där - bara för den obeskrivliga lättnaden efteråt, som gör att jag njuter så mycket mer än jag skulle gjort annars av något så trivialt som en fungerande bil, en tågresa utan dumstrut eller en dusch på hotellet.