torsdag 9 juni 2011

Våga cykla - om du vill

Hemma från kvällens litterära salong efter en cykeltur i den ljusa klockan-elva-skymningen, längs sjö och genom vackraste bokskog. Vid såna tillfällen undrar jag hur någon kan se ett flitigt cyklande som en uppoffring. Och: hur kommer det sig att hela samhället accepterar att en så stor andel av befolkningen – särskilt kvinnor, som ju enligt alla studier lever betydligt farligare i sina hem – låter rädslan för att vistas ensam utomhus efter klockan 19 bli en självklarhet som får styra livet; bort från miljövänligt naturmöte med inbyggd vardagsmotion och filosofistund som cyklande eller promenerande kan vara och är för många av oss, till ett okritiskt accepterande av att det är klart att jag tar bilen, att jag måste ta bilen.

Vore inte den rädslan lika självklart att satsa resurser på som att bearbeta fördomar om främlingar och upplysa om rökningens skadeverkningar. Jag kan inte komma på en enda samhällsinstans som jobbar på att försöka slå hål på den förgivettagenheten. En ny innebörd för begreppet Reclaim the street kanske? Och den här gången med samma intresse som Polisen. Dess uppdrag är ju faktiskt inte bara att minska brottsligheten utan också att öka tryggheten…

3 kommentarer:

KaosJenny sa...

Raclaim the street... och all statestik talar för att det är pojkar i 20 årsåldern som lever farligast ute på gatorna... Korkat är det... Cykla vidare det gör jag

Elisabeth sa...

Vet ju att det just nu finns stora risker med att vistats på Campus i Växjö sena kvällen främst för unga tjejer. Det har varit våldtäkter och våldtäktsförsök. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över vad det är som gör att en människa anser sig ha rätten att tvinga sig på en annan person. Var någonstans gick det snett? När försvann respekten för livet och för andra människor och i ovanstående exempel för kvinnor? Vad kan jag göra för att vara med och förändra detta? Skönt att vara över 40 och befinna sig lägre ner i riskskalan, men jag vill ju skydda de yngre, mina barn, andras barn, hur?

Lotusblommans vardag sa...

Ja, visst är det en av livets njutningar att vara ute i naturen, eller någon annanstans för den delen, och cykla. Och synd som du skrev att man inte ska våga cykla var man vill och när man vill...
Ha en trevlig helg!