Så tycker jag om att tänka på livet. Att som ett barn - med nyfikna ögon och öron utforska, upptäcka, skapa och leka. Jag har kommit att inse att jag under alldeles för många år har levt ett liv där jag tappat bort en stor del av den där lekplatsen. Tappat bort mitt inre barn, varit för mycket vuxen. Tagit väldigt mycket ansvar, men inte för min egen lust och kreativitet. Alltför ofta sagt ja till sådant som jag varken tycker är roligt eller viktigt, bara för att det har förväntats av mig i min yrkesroll och ålder.Sakta men säkert håller jag på att hitta vägen tillbaka till den där lekplatsen. Jag vågar stå upp - inför mig själv och andra - för det som är viktigt för just mig. Att utforska min andliga sida - den som gör livet till riktig magi och mina meditationsstunder till mer än andning och avslappning. Att inse att jag måste få skapa och leka för att kunna andas och leva. Att det gör mig till en mycket gladare människa - och vän, fru och mamma.
Ludo, ergo sum ("Jag leker, alltså finns jag till")
PS. En alldeles underbart perfekt ros på en spinkig pinne i oktober. Där har vi ännu ett litet stycke magi.
