Allt är frid

Frid - ordet som smakar varm och len sommarkväll - verkar vara Livstids nya ledord. Till mig kom det också sådär plötsligt som Sara beskrev, men i mitt fall inte under en cykeltur (eftersom jag numera tyvärr cyklar max några gånger om året eftersom vi bor som vi bor, långtifrån det mesta utom sjön).

Nej, det var en kväll i våras när jag för ovanlighetens skull fick till en liten meditationsstund. Det har hänt förr att ord och meningar dykt upp från ingenstans när jag suttit där på min kudde, och den här gången kom meningen Allt är frid susande. Först ett bra tag senare kom jag på att det där ju är en textrad ur en mycket välkänd julvisa: Stilla Natt.

Mitt lilla mantra har jag haft nytta av kvällar då hjärnan varit uppskruvad av alla roliga projekt och jag behövt något för att komma till ro på min kudde i sängen. Med Allt är frid sveper jag in högspänningshjärnan i en mjuk filt av lugn, och somnar oftast väldigt fort.

Just den här varma, lena sommarkvällen känns mantrat som den perfekta signaturmelodin där jag satt mig på altanen för en liten egen stund, med svalesvirr, flugsurr, ett lätt sus i körsbärsträdets bladkrona och en sol på nedgång bakom grannens åker. Just precis nu känns faktiskt allt i mitt liv väldigt fridfullt. Såhär långt har sommaren gett mig precis vad jag behövt i en lagom blandning av kroppsarbete, goda samtal, kärlek och kreativitet. Och för första gången på väldigt länge har jag ingen som helst ångest för att jag ska jobba nästa vecka. Allt är frid.

Sök friden

Strax innan semestern börjar träffas vi i Livstidscirkeln, samtalscirkeln som Maria och jag satte igång tidigt i våras. Den här gången ses vi på lokal och pratar lite mer än vanligt om vilka vi är utanför den där bubblan av förutsättningslösa samtal som vi annars skapar när vi ses. Maria och jag föräras varsin äkta frökenpresent med sommarmotiv, inslagen i cellofan. Visst ja, vi är ju påhittare av det hela!

Kort sagt har vi en härlig kväll. När jag cyklar hemåt är jag inte bara tacksam över det utan också märkligt förväntansfull. Och mitt på vägen hem kommer det till mig, det jag väntat på utan att veta, som när man vaknar ur en dröm och snabbt måste fånga upp den för att inte glömma. Jag stannar cykeln, tar fram mobilen och tar diktamen:

Sök friden i sommar, Sara. Sök friden. Och bär på höften dina småttingar Oron och Skavet-vars-namn-du-inte-vet. Låt dem vara med tills de somnar av sig själva, vyssade av rösterna, vågskvalpet eller smattret mot tältduken. Jag ser dig efter sommaren, stark och trygg. Som nu, men med något annat, något mer. Leende tillfreds också på sensommarens första arbetsdag. Tack för att vi får bo i dig, följa dig.

Jag begriper inte exakt vad som menas, vad jag menar... eller vem är det som menar egentligen? Hur som helst, för mig är det vackert och trösterikt. Jag cyklar vidare, lugnt och stilla. I dikeskanten ser jag fylliga röda smultron, och så en påkörd mård. Jag har sett den förut men den här gången gör jag det jag tidigare bara har tänkt, jag stannar och flyttar henne från vägkantens grova asfalt, ner i det förlåtande mjuka gräset.

Vackert och klokt

Via Malin Berghagens blogg hittar jag det här klippet med Eckhart Tolle, en man som jag aldrig hört talas om innan. Det har säkert en massa andra gjort.

Två meningar fastnar särskilt:
När det gäller upplysning, frid eller vad man nu vill kalla det handlar allt om "the intensity in which you embrace the now". Jag tar det en gång till: the intensity in which you embrace the now. Vackert, eller hur?
Och så har vi den här: "Your essence identity is already totally complete, it doesn't require more time or more things to be added." Så vad väntar vi på?

Inte behöver man väl vara på jakt efter stora frälsningen för att ha glädje av såna klokord, att fundera på och kanske förstå glimtvis? Tror de kan fungera för oss som "bara" vill ha lite mer av lilla lugnet då och då.