Helena beskriver hur man söker upp kvinnliga företagarnätverk och frågar vem som vill komma och bli bäst hos Inkubator – och får inget napp alls. Vissa vill helt enkelt inte växa. Andra är, som Helena säger, duktiga flickor som inte anser sig behöva någon hjälp. Duktiga flickor är de säkert, tänker jag, men jag är inte alls säker på att den där sista förklaringsmodellen stämmer mer än i undantagsfall.
Om det är så att Inkubator-retoriken i mötet med de duktiga flickorna är besläktad med den som användes vid föredraget jag hörde så har jag en helt annan teori. Att jag vågar uttala mig beror på att jag är född andra generationen duktig flicka av storasysters grad. Sedan har det hänt en del och mitt spektrum har breddats, men vissa ränder sitter där de sitter.
Säg ”bli bäst” till tio duktiga flickor, och jag hävdar att nio av oss (minst) associerar till prestation, jämförelse och konkurrens. Just det som så många av oss har kämpat hela vår uppväxt med att hantera. Vårt problem har aldrig varit att prestera, tvärtom, utan att lyckas höra och följa våra egna inre röster, att hitta och utveckla våra egna unika kombinationer av talang, vilja och intresse – huvudnycklarna till det där mycket framgångsrika företagandet som Inkubatorn letar efter. Den inre rösten har ibland dränkts just i omgivningens hurrarop, och samma omgivnings ivriga pekande FRAMÅT!!! har gjort det svårt att i farten hinna se de viktiga avstickarna i livet. Och när vi äntligen börjat inse hur lite prestation, konkurrens och "bästhet" betyder jämfört med att hitta rodret och kompassen på insidan, så kommer någon och frågar om vi vill bli bäst! Om det vore så enkelt, tänker vi och skakar omärkligt på huvudet...
Vill du få utrymme och stöd för att satsa all din kapacitet, din lust och ditt engagemang på idén som du brinner för och tror på? Är du tillräckligt bra kan du få det hos oss. Och får du det kan du bli hur bra som helst på just det du vill. Now we’re talking!
