Sommar i mitt hjärta

När årets sista Sommar-pratare har talat färdigt, så är sommaren slut. Eller? För mig, och många andra, finns det inte mycket som är somrigare än detta program, som bjuder på intressanta livshistorier, tänkvärdheter och musik (som - när man som jag oftast lyssnar på poddversionen - emellanåt saknar, emellanåt tackar gudarna för att man slipper höra i sin helhet). Jag är helt såld på programserien och de två senaste åren har jag tuggat mig igenom alla Sommarpratare, i stället för att plocka ut bara dem jag i förväg tror att jag kommer att gilla. I år har jag dessutom lyssnat om än sällan i realtid så ändå nästan i takt med att programmen sändes. Lite vemodigt är det allt att inte ha några kvar anno 2013, men jag tröstar mig med att jag fortfarande har hundratals olyssnade små munsbitar av äldre datum att avnjuta från webbarkivet.

Den här sommaren gillade jag ovanligt många. Kanske var de ovanligt bra. Kanske har jag blivit mindre kräsen med åren, mer insiktsfull om att alla faktiskt har något intressant att berätta, även om inte alla lyckas sådär riktigt bra med själva berättandet. Att sätta samman en topplista är därför vanskligt, men jag gör ett försök, mest för att för min egen skull återuppleva en liten gnutta av det jag kände just då, när jag lyssnade.

Parentes: Det är lite så som Facebook fungerar för mig. Jag är en av de där som ibland får höra orden ”du som är så flitig på Facebook”, kanske med en liten sarkastisk ton i rösten, ungefär som att (a) Har du inget bättre för dig? eller (b) Kunde du inte lika gärna ha blivit utvikningsbrud, du som gillar att fläka ut ditt privatliv offentligt? Men för mig fungerar Facebook på så sätt att jag när jag skriver om något trevligt i mitt liv upplever jag det liksom en gång till. Och sen en gång till varje gång någon trycker på gilla-knappen, eller skriver en kommentar. Därför klickar jag själv gärna på gillaknappen till andras glada statusrader, med förhoppningen att de kanske också får återuppleva sin lilla njutningsstund en gång till. Slut parentes.


Men nu var det Sommar-program vi skulle prata om. Här är några favoriter, utan inbördes ordning, och de är favoriter av lite olika anledningar.

• Malik Benjelloul - för att han ger mig en stund av magi i tillvaron, inte minst genom den fantastiska berättelse om elefanter, och för att jag efter programmet äntligen tog mig för att titta på Searching for Sugarman, vilket var en extra rolig upplevelse just för att jag nu kände till historien bakom skapandet
• Filip Hammar - för att han överraskar mig med en mer lågmäld variant av sig själv än den jag är van vid från tv:n, kloka tankar och en hyllning till dem som vågar gå utanför normen och vara annorlunda
• Martin Schibbye och Johan Persson - för att jag fick bekanta mig med människorna Martin och Johan bakom tidningarnas nyhetsreportage om journalisterna Schibbye och Persson
• Liv Strömqvist - för att hon sticker ut hakan och vågar ta upp ett ämne som inte fått någon riktig plats i historien, och för hennes skildringar av ungdomens utanförskap som jag känner igen mig i så
• Maja Ivarsson - för hennes mod att berätta en hemlighet som hon burit på under så många år, och som kanske därmed kan inspirera andra unga människor som utsatts för övergrepp att också berätta för någon
• Li Pamp - för hennes underbara röst, för musikvalen och för det där hon sa om att fråga andra om när de tycker som bäst om sig själva (som blev ett eget blogginlägg)
• Lasse Kronér - mest bara för att han fick mig att minnas min oerhört korta karriär som gatumusikant, och tänka att det kanske är något jag borde återuppta
• Lisa Nilsson - för hennes språk som är som en sång fast utan musik
• Kristian Gidlund - såklart, för hans sätt att berätta sin sorgliga historia på ett sätt som går rakt in i hjärtat, inte minst i det brev han skrivit till den son han aldrig kommer att få
• Maria Sveland - för att hon inte låter näthatet kuva hennes feministiska kamp, för att hon gör det viktigaste programmet den här sommaren