torsdag 11 april 2013

Intrycken hopar sig

Läste en gång att Lasse Winnerbäck sällan läser böcker. Det blir mer inspiration per tidsenhet än han kan hantera med sitt vidöppna sinne. Att resa, om än bara till Åland, verkar ha en liknande effekt på mig.

Nu har jag till exempel proppat i ett par lurar i öronen för att inte frestas att lyssna på paret vid bordet bredvid. De pratar om halvvuxna barn, jämför sina sätt att hantera pengar, relationer och oro när det gäller barnen. Kan de ha träffats här på båten? Nej, de känns lite för avslappande för det, inte fullt så måna om att ge den andre rätt intryck. Är de bara kompisar? Nej, fötterna nuddar varandra under bordet, ingen drar undan. Kanske första turen iväg för att se om det här kan bli nåt?

Och så har vi utsikten från min tillfälliga arbetsplats, längst fram i fören på den halvöde Cinderella-båten. Passerade just sista fyren och kobben före öppet vatten i strålande solsken. Vackert, och framför allt så helt annorlunda.
Föreläsningen jag höll igår var förstås också en upplevelse, men eftersom det var jag själv som pratade mest blev det ju ändå måttligt med överraskningar. Mysig åhörargrupp, deras vänliga uppmärksamhet fick mig att tänka på våra Circle Way-läger.

Minst lika väl som föreläsningen kommer jag att minnas människomötena när jag åkte den här färjan åt andra hållet, på vägen till uppdraget i Mariehamn. Bordsplacering vid middagsbuffén, mitt emot en tystlåten man i 30-årsåldern, bredvid ett yngre pensionärspar. Sökte vägar att inte köra över mittemotmannen med min ”här-kommer-jag-och-är-socialt-kompetent-svada”. På nåt sätt förmedla att jag vet att du har din historia även om den inte kommer att komma fram här, för det är inte din stil.

Paret bredvid och jag pratade om sårbara 10-12-åringar, samtalscirklar i Älta kyrka (och det var inte jag som ledde in oss på ämnet!) och att en kvällstidning kan vara en fantastisk arbetsplats som ger stöd i de svåraste stunder.

Resan hem har bara börjat, men jag har redan mött den dansante Mariehamnsbon med vännen som har tappat stora delar av sina minnesfunktioner efter en canceroperation. Min resväska står i deras hytt och jag har fått veta exakt vad som gäller på den här turen för att den ska bli så bra som möjligt.

Om mina nya vänner har rätt väntar fler remarkabla upplevelser innan vi är i hamn. Jag tror jag skulle behöva stänga av en stund och bara smälta alla intryck. Men när det gäller verkligheten runtomkring är det om möjligt ännu svårare än att lägga ifrån sig en fängslande bok…

Inga kommentarer: