Drömmar och mål

En artikel om kubanska psykoterapeuten och författaren Cecilia Samartin fångar min uppmärksamhet i äntligen snart utlästa nummer 12/01 av Leva (herregud vad jag ligger efter med dessa härliga tidskriftsnummer, men vad gör det - kan ägna mig åt förtida uttag på glädjekontot vid tanken på all spännande läsning jag har framför mig). Samartins nya roman har minsann lyckats putta ner Stieg Larsson från boktopplistan i Norge och jag blir genast sugen (kanske något för bokcirkeln?). Det jag fastnar för först och mest är Samartins distinktion mellan drömmar och mål:

I mitt arbete som psykoterapeut börjar jag alltid med att fråga vilka drömmar mina klienter har. Och jag vet att med människor som har en dröm, och dessutom kan beskriva och klä den i ord, kommer arbetet att gå mycket lättare. [...] Mål är nämligen bara något som påverkar vår hjärna. [...] När såväl hjärta, själ och hjärna är involverade i drömmen om att skapa förändring så händer det något.

Vad skönt det känns att läsa detta, när mycket i mitt liv just nu handlar om ganska så fluffiga drömmar, snarare än konkreta mål. Jag har inte satt upp någon kravspec på livet om fem eller tio år. Däremot bubblar huvudet liksom mitt och Saras gemensamma idédokument av mer eller mindre vilda drömmar av alla de slag. Här finns definitivt både hjärta och själ vid sidan av en ganska lagom stor smula hjärna!