Livstids julkalender: Ett huvud fullt av griller

Ett av mina allra första inlägg på Livstidsbloggen handlade om att våga drömma, inspirerat av Mark Levengoods tankar om att drömmar inte alltid måste uppfyllas, men att de får oss att "puttra i rätt riktning". Kanske får de oss att ta fler beslut med hjälp av magkänsla och hjärta än utifrån vad som förväntas av oss. Så har det i alla fall varit för mig.

Har funderat en del kring detta att jag pratar mycket om att våga drömma, våga ta läskiga steg, våga hoppa, exempelvis i min TEDx-föreläsning. När vänner tar beslut om att ta tjänstledigt eller säga upp sig, och menar att jag har varit en av deras inspirationskällor. När jag leder en samtalscirkel med en grupp (fysiskt och neuropsykiatriskt) funktionshindrade ungdomar och ser hur deras ögon lyser när de får berätta om sina innersta drömmar - utan begränsande tankar. Tänk om jag gör fel, sätter orealistiska griller i huvudet på människor?

Men, som någon sa, när jag uttryckte mina farhågor: bättre med ett huvud fullt av griller än ett huvud tomt på drömmar...

När magkänslan får säga sitt

En av listrubrikerna i vår bok Älskade Lista! Från måsten till lust lyder "De bästa besluten jag har tagit i mitt liv". Den var en av dem som jag först fastnade för när jag började fylla mitt eget ex av boken med listor, och det är också min favorit just nu. Det känns gott när jag tänker på stunder då jag har följt min magkänsla, ibland trots att beslutet kanske inte har känts som det mest självklara - för det har ju blivit så bra. Här är ett axplock ur min lista:

* att jag inte blev kirurg som - vid sidan av författare - var min stora yrkesdröm som barn (tänk vad dåligt jag skulle ha mått av ansvaret över liv och död, när jag kan ligga sömnlös för att jag kanske har gett en student ett för lågt eller högt betyg)

* att jag fick barn när jag var så ung och trots att jag och pappan inte känt varandra mer än en månad när vi blev - planerat - gravida (vad skulle livet ha varit utan finaste lilla stora S, och tänk att få ha ynnesten att ha ett vuxenbarn medan jag själv fortfarande är ganska ung, eller hm, det där sista beror väl på vem man frågar)

* att jag vågade tror på kärleken till min man (trots att han var just hitflyttad för att leva studentlivets glada dagar, och jag var en fyra år äldre ensamstående mamma som det lyste VILL-HA-FLER-BARN-FORT ur ögnen på - och trots att han också var rödhårig, jag som aldrig ens tittade åt någon som inte var mörk eftersom jag var livrädd för att få rödhåriga barn som skulle mobbas i skolan som jag; nu är vi fem rödtottar här hemma, och har dessutom fått en rödhårig svärson)

* att Sara och jag äntligen bestämde oss för att ha den där gemensamma fyrtioårsfesten (som ledde till bloggen som lett till så oändligt mycket annat roligt och kreativt i våra liv - och som med säkerhet kommer att leda till många många fler spännande projekt)

* att jag vågade övertala min man att det fanns plats i vår familj för en liten sladdis och bli fyrabarnsmamma (så underbart att få uppleva detta en sista gång, och så nyttigt att få avsluta med ett barn som både vänt upp och ner på många av mina alltför självklara sanningar och definitivt stillat min längtan efter fler små rödtottar)

* att jag bestämde mig för att äntligen sätta mig själv i förarsätet och ta över ratten i mitt yrkesliv (läs mer om det på TankeTrampolin, där jag också bloggar!)

Vilka beslut i livet ser du tillbaka på med stolthet och glädje?