"Jag ser glada unga pappor runt mig idag. En som gungar sin unge i
parken nära där jag parkerar. En annan som skuttar jämfota bakom kundvagnen,
halv fem fredag eftermiddag, och får sin lilla att kvillra av skratt. Se där
något som går åt rätt håll. God helg!"
När jag skrivit klart stoppar jag mobilen i fickan
igen och hämtar mig en egen kundvagn. Väl inne på Maxi ser jag ytterligare två
pappor med barn i just den där åldern då man helst inte handlar med dem,
särskilt inte utan understöd av andra vuxna. Papporna pratar med sina små, ser
dem, bär dem fram och tillbaka mellan kundvagn och hyllor
samtidigt som de samlar på sig matvarorna. Inga mammor med småbarn i sikte. Nej, idag är uppenbarligen de pedagogiska
tålmodiga pappornas dag i min mataffär.
Strax efter grönsakerna ser jag killen med
kundvagnsskutten igen. För visst är det väl han? Jag följer min första impuls
och går fram och frågar just det; var det du som skuttade fram med kundvagnen
ute på parkeringen? Han ser inte mer förvånad ut än man kan vänta
sig, svarar ja med viss vaksamhet. Jag visar honom mina Facebook-rader på
mobilen. Han skrattar gott - och kanske lite lättad. Jag tänker att han väl
knappast blir en sämre pappa av det här. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar